Jonna Sundling, Kalla, Ebba Andersson och Frida Karlsson var inte i närheten att försvara guldet från Seefeld för två år sedan. Kvartetten var inte ens i närheten av medalj.
Något dygn tidigare hade Kalla, 33, satt varumärket "Det bästa svenska stafettlaget i ett mästerskap" på gänget. En marknadsföring som klingade falskt när det väl gällde.
– Det står jag fast vid (att det var bästa laget), säger Kalla i den mixade zonen.
För första gången sedan i Sapporo 2007 missade Sverige en VM-medalj – och hon som så många gånger bidragit stort till lagframgångar misslyckades i vad som kan ha varit hennes sista mästerskap.
"Kändes otroligt jobbigt"
Charlotte Kalla var bedrövad efter genomklappningen på den andra sträckan.
TT: Kan du försöka beskriva hur den här dagen var?
– Den var tung. Jag har varit väldigt peppad. Det kändes otroligt jobbigt att det inte svarade. Det kändes som om det inte svarade någon gång.
TT: När kände du att "det här går inte"?
– Ganska omgående, men det handlar om att försöka blicka framåt, att följa planen och ta sig an banan i etapper.
Frågan många förmodligen ställde var: Svag åkning eller satt större delen av förklaringen i undermåliga skidor?
– Det är så himla svårt... jag vet inte vad jag ska säga. Min känsla är att det inte svarade något i stakningen och att jag inte får fast det uppför. Vi kunde ha varit med och uppmanat och så skiter det sig så tidigt.
– Det är inte rimligt att formen försvinner så där. Jag fajtas, men jag kunde inte ha gett mer i dag och jag vet inte vad jag hade kunnat göra annorlunda.
TT: Vallachefen Petter Myhlback tar på sig helt att det var en stor vallamiss. Håller du med?
– Ja, det kändes aldrig som att jag fick ut det jag lade ned i stavarna.
– Det kändes frustrerande att det fina glid Jonna (Sundling) hade inte hade smittat av sig på mina skidor. Jag vet inte vad de hade gjort men det var ingen god känsla, säger Kalla.
Problem direkt
Jonna Sundling fick chansen på startsträckan efter gulden i sprint och sprintstafett.
Sundling inledde starkt, drog i täten, men i uppförsbacken med dryga kilometern kvar släppte hon. Där blev det påtagligt att hon hade för svagt fäste.
Norskan Tiril Udnes Weng utnyttjade direkt situationen. Sundling stumnade mer och mer, växlade till Kalla som sexa, 12,5 sekunder efter Tjeckien och 12 sekunder efter Norge.
Sedan kom Kallas svåra stund. Redan efter en och en halv sträcka var möjligheten att försvara guldet från 2017 som bortblåst. Kallas genomklappning innebar också att chansen till medalj var så gott som obefintlig.
Omöjlig uppgift
Upp till kvartetten Tyskland, USA, Schweiz och Finland – som halvvägs gjorde upp om bronset – hade Ebba Andersson dryga minuten.
Det var förstås på tok för mycket. Andersson tappade 21 sekunder till ledande norskan Therese Johaug, men tog placeringar och skickade ut Frida Karlsson som sjua.
– I dag fick vi ett bevis på att allt kan hända, säger Andersson.
Kampen om guldet stod mellan Norge och ryskorna. Johaug bäddade för junioren Helene Marie Fossesholm på den sista sträckan.
Tiril Udnes Weng, Heidi Weng, Johaug och Fossesholm firade ännu en norsk stafettseger. Det ryska laget knep silvret.
I en spurtduell slog Krista Pärmäkoski amerikanskan Jessie Diggins och såg till att Finland fick bronset.
Frida Karlsson tog in det favorittippade svenska laget till sjätte plats, två minuter bakom Norge.