De flesta nöjer sig med att skjuta luftgevär i en klubb, en gång i veckan.
Det gäller som sagt inte för Bert Lindesfeldt och några av hans skyttevänner.
– Vem har sagt att livet som pensionär är lugnt, säger han och skrattar.
Något som 76-åringen gör ofta. "Göteborgskan" är tydlig när han pratar, men det tycker han inte själv.
– Det hörs ju knappt att jag är från Göteborg längre. Jag pratar mer småländska nu för tiden.
Det kan förstås diskuteras. I vilket fall gillar Bert Lindesfeldt att ha många järn i elden. För fotbollsälskaren och då i synnerhet GAIS och IFK Tuna, är skytte numera minst lika högt upp på intresselistan.
– Tyvärr gick det inte så bra för mina lag den här säsongen. Både GAIS och Tuna åkte ur sina serier, säger han och suckar. Skyttet går bättre, ibland alla fall. Vissa gånger är jag med i toppen, andra lite längre ner. Men roligt är det. I Julcupen var jag bara 14:e man, det var en besvikelse.
Det är inte alltid nödvändigtvis tävlingsmomentet i sig som lockar honom allra mest, utan minst lika mycket det sociala runt omkring.
Föreningslivet ligger honom varmt om hjärtat. Bert är något av en fixare och tycker om att styra och ställa. Så var det i hans arbete i Göteborg, där han fortfarande "håller ihop" det gamla gänget på dåvarande Antonson-Avery.
– Jag har ett register med flera hundra medlemmar, som jag håller ordning på. Där uppmärksammar jag de som fyller jämnt och jag styr även upp två årliga träffar i Göteborg.
Sedan 2007 bor han permanent i Vimmerby, där han tillsammans med sin fru Monica också har ett torp i Tuna.
Självklart har han ett finger med i Tuna Skytteförening, men det finns ett stort bekymmer.
– Vi har inte haft någon lokal att skjuta i på många år. Och nu får vi lägga ner. Vi var ett fåtal som höll på, men det är ingen kvar längre. Det är tråkigt. Nu funderar vi på vad vi ska göra av de elektroniska tavlor som köptes in, som aldrig använts. Det finns några föreningar som är intresserade. Vi har ett antal gevär också.
Glädjande nog är det flera andra skyttar och föreningar som i allra högsta grad fortfarande är aktiva. Det får Berts ansikte att skina upp.
– Det är så många goa människor man träffar och man känner sig alltid så välkommen, vart man än kommer. Genom skyttet får man många kompisar.
En vanlig vecka för honom innehåller skytte i Vimmerby två dagar, en i Pelarne och en i Vena. Kanske att han adderar antalet ytterligare framöver.
– Vi har pratat lite löst att lägga till Bellö också. De skjuter visst på fredagar. Det är jag, Tommy Johansson och Ulf Andersson som brukar åka runt lite överallt. De brukar kalla oss för galningarna, haha.
