Det har varit några stormiga dygn sedan tolv av Europas största klubbar försökt bilda egen superliga som konkurrerar med Champions League.

Nu har nio av klubbarna hoppat av – och projektet har satts på paus.

Men låt oss spola tillbaka tiden lite. Vi stannar till vid 1992. Redan två år före det hade Lennart Johansson börjat fundera på hur man skulle kunna skapa en attraktiv klubblagsturnering, men 1992 förstod han på allvar att något måste göras.

Som ordförande för Europeiska fotbollsförbundet Uefa såg han dels hur organisationens ekonomi blev allt sämre, dels hur supportrar och klubbar började tappa intresset för de existerande cuperna. Tillsammans med de tyska marknadsföringsgenierna Klaus Hempel och Jürgen Lens och Uefas generalsekreterare Gerhard Aigner mejslade han ut en idé.

Men vad skulle de allra största klubbarna säga?

Var de med på tåget?

"Okej, vi kör"

I sin självbiografi skriver Johansson att det i maktens korridorer viskades om att 14 klubbar undersökte möjligheterna till att bryta sig loss från sina respektive ligor och bilda en alldeles egen superliga. Johansson var tvungen att agera snabbt.

Han bjöd in Milans profilstarka ägare Silvio Berlusconi till en vackert belägen fjällstuga i Schweiz. Syftet med mötet var glasklart:

Om Berlusconi var på Johanssons sida skulle nog även de övriga mäktiga klubbcheferna vara det.

Den italienske mediemogulen dök upp både trött och bakfull, skriver Johansson, men efter en whisky – eller om det var några glas vin – mjuknade han. Johansson berättade energifyllt om sin plan – om hur Milan och Berlusconi skulle kunna tjäna mycket pengar på den nya turneringen. Berlusconi funderade ett tag, sedan sade han:

– Okej, vi kör.

Champions League var fött.

"Fanns ett behov"

Den förre landslagsspelaren och tränaren Thomas Nordahl var vid den här tiden expert i tv och minns mycket väl uppståndelsen kring den nya turneringen.

– Det var som en revolution, säger han.

– Det fanns ett stort behov att bredda ekonomin för klubbarna, det var nödvändigt, och det var därför Champions League kom till.

2021 upplever vi också ett slags revolutionsförsök i den europeiska toppfotbollen. Men planerna på en ny superliga har stoppats efter massiva protester från omvärlden.

– Det var inte alls samma motstånd mot Champions League som det är nu, säger Nordahl.

– Det var snarare så att man såg möjligheter till att få en bättre ekonomi. Och Champions League har ju blivit en ekonomisk succé för klubbarna. Skillnaden mellan nu och då är att då var det en utökning, nu är det mer en begränsning.

Thomas Nordahl minns hur han såg fram emot den nya mästarturneringen.

– Man gick ju och längtade efter matcherna. Det var något nytt och spännande. Jag var med och kommenterade från starten, de allra första matcherna.

Nytt och spännande

Före Champions Leagues intåg 1992 spelade de bästa lagen i Europacupen. Utöver det fanns även bland annat Uefacupen och Cupvinnarcupen.

– Hela det systemet var varken intressant på ett sportsligt eller ekonomiskt plan. Det var därför Uefa började titta på det här. Champions League blev kronan på en längre utveckling av flera cuper, säger Lars-Christer Olsson, avgående ordförande i organisationen European Leagues, och vid tidpunkten för Champions Leagues födelse generalsekreterare i Svenska fotbollförbundet.

Mot nya ligan

Ny och möjligen spännande var tanken med storlagens superliga också. Men varken Nordahl eller Olsson trodde på det kritiserade projektet ens före avhoppen.

– Jag ser bara problem, säger Olsson.

Nordahl fyller i:

– Jag gillar inte tanken på en stängd liga. Den lille ska kunna slå den store, som det är i Champions League.