Den oskrivna regeln i fotbollsvärlden

Byta ut en innerback? Nä, för tusan. Varför? Det kan man väl inte göra... Okej, en trött ytterback i 89:e kanske, men helst inte. Det tycks nästan finnas en oskriven regel bland fotbollstränare att inte byta en försvarsspelare – och det spelar ingen roll hur det går för spelaren i fråga.

Sport2018-06-01 07:00

Jag vet faktiskt inte varför det är på detta vis. Som mångårig tränare vet jag själv att det så här tankarna och snacket går. Byt för tusan inte ut en mittback, eller helst inte en ytterback heller. När man diskuterar det här så brukar det låta att det inte är bra att ändra i en backlinje, som oftast består av fyra spelare. Det är viktigt att den är samspelt. Men är det inte då inte lika viktigt att en mittfältskvartett är samtrimmad och trygga tillsammans? Samma sak med en anfallsduo?

Nej, tydligen inte.

På något sätt är det som att försvarsspelare är skyddade. Det kan slås bort passningar i parti och minut. Skit samma. Du blir inte utbytt ändå. Men ve den yttermittfältare eller anfallare som misslyckas med några dribblingar och inte lyckas göra sin motståndare. Då muttras det och tränare (mig inkluderad ibland) börjar skruva på sig och fundera på om det ändå inte är dags för ett byte. Jag upplever det många gånger som att acceptansen att göra misstag är mycket större för en försvarsspelare, än på andra positioner. Å andra sidan kan en back sågas jäms med fotknölarna (vilket hemskt uttryck...) om de gör ett grovt misstag som leder till baklängsmål. På så sätt har försvarsspelare en mer utsatt position. För att inte prata om målvakterna. Titta bara på stackars Loris Karius. Han var helt förstörd efter missarna i Champions League-finalen.

Nåväl. Vad kan vi dra för slutsats av mitt resonemang? Går det att dra några slutsatser överhuvudtaget och vad leder de till i så fall? Förmodligen inte till ett skvatt. Men det kan vara intressant att lyfta upp frågan.

Ibland tar jag upp en annan fråga med mina djupt fotbollsintresserade polare. Och de håller inte med mig alls. Ingen av dem. De kanske förstår hur jag tänker, men ändå inte.

Det har också med förhållandet backar kontra offensiva spelare att göra. Jag har alltid förundrats av hur det skälls, gormas och skapas stark irriation kring anfallare som inte tar hemjobbet, samtidigt som det oftast inte hörs ett knyst kring försvarsspelare som inte har någon ansats av att vilja delta i det offensiva spelet. Jag får inte den ekvationen att gå ihop. Å andra sidan är jag ingen Einstein.

Vad jag själv spelade på för position? Eh..., just det, mittfältare/anfallare. Men det kanske ni redan hade gissat.

Krönika

Torbjörn Allvin
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!