Val di Fiemmes sista etapp, den som markerar slutet på Tour de Ski, är en av skidvärldens mest klassiska styrkeprov. Den inleds med drygt sex kilometers hyfsat lätt åkning, men sedan återstår bara en plågsam klättring uppför Alpe Cermis branta backe.
För Ebba Andersson kommer den dock alltid att höra ihop med en fantastisk känsla.
Det var där hon efter lång väntan tog sin första individuella världscupseger. Fram till söndagens lopp hade hon 19 pallplatser, men ingen vinst.
– Jag har haft tron att den ska komma någon gång. Men att det blev just i dag känns otroligt kul, säger Ebba Andersson på telefon från Italien.
– Det är svårt att vinna en världscup. Det visar ju inte minst jag eftersom det krävdes 19 gånger innan jag fick kliva högst upp.
Lyckad svensk taktik
Hennes Tour de Ski har varit en enda långsamt uppåtgående kurva. Andersson började med tre misslyckade etapper på den höga höjden i schweiziska Val Müstair, men fick upp farten så fort touren flyttade neråt till Italien. Och efter två tredjeplatser och en andraplats var det till slut ingen som kunde rå på henne på tourens sista etapp.
– Jag är jätteglad men också lite stolt över hur jag har lyckats vända den tuffa starten till att först prestera enskilda bra race och att jag sedan kunde knyta ihop säcken på det här sättet, säger Andersson.
Hon fick bra hjälp på vägen. De svenska landslagskollegorna gjorde ett perfekt förarbete för att möjliggöra den historiska segern. I synnerhet Linn Svahn drog upp tempot från start och gjorde vad hon kunde för att dra isär fältet.
Och när de kom fram till början av den beryktade backen fick Ebba Andersson en lucka. Den släppte hon aldrig.
– Det var väldigt betydelsefullt. När taktiken och planen lades i går kände jag att om vi får den att gå i lås så skulle det vara väldigt fördelaktigt för min del. Det känns stort att det lyckades och det visar på en bra laginsats.
Hoppas på ketchupeffekt
Andersson fick snabbt tio sekunders marginal ner till övriga och det var sedan bara totalledaren Jessica Diggins, USA, och tvåan i sammandraget, ryskan Julia Stupak, som kunde hålla jämna steg.
Ryskan kunde ändå inte utmana riktigt och tappade snart rygg på Diggins. Amerikanskan var däremot fortsatt urstark och hängde i hasorna på svenskan hela vägen upp.
Den här gången vägrade dock Ebba Andersson att ta ytterligare en pallplats utan att vinna. Och efter alla dessa andra- och tredjeplatser gick hon till slut segrande ur striden, och vann Tour de Skis avslutningsetapp, 9,2 sekunder före Diggins.
– Jag hoppas att det här kan ge en ketchupeffekt. Att nu när jag har lyckats bryta den barriären också ska kunna återupprepa det. Så upplever jag nämligen att det var när jag fick kliva upp på pallen för första gången. Från att ha varit fyra, femma till att faktiskt ta ett kliv upp på pallen – helt plötsligt var det inte lika svårt längre. Jag hoppas att det här kan innebära något liknande.
Tredje svenskan
I sammandraget var Diggins däremot helt ohotad. 29-åringen vann touren, 1.24 före Stupak, och blev därmed historisk som den första åkaren från ett land utanför Europa att ta hem Tour de Ski.
De sju föregående åren hade segern på damsidan gått till norska åkare. Den här upplagan valde Norge att helt stå över touren på grund av coronapandemin.
Ebba Andersson tog sig också upp på pallen i den sammanlagda touren. Hon gick ut som sexa totalt, men den strålande slutetappen gjorde att hon klättrade förbi Tatjana Sorina, Natalja Neprjajeva och Krista Pärmäkoski för att nå tredjeplatsen.
Endast två gånger tidigare har en svensk damåkare nått pallen i Tour de Ski: Charlotte Kalla vann 2008 och Stina Nilsson blev trea 2017.