Är det sant? Japp.
Januari är snart över. Och visst fasen skönjer vi att ljuset snart har tagit sig in på rätt sida klockan fyra-strecket. Trots coronatider och hög smittspridning var min sporthelg hyggligt intensiv jobbmässigt. Strax innan det var hockeydags för VH i lördags (jag gillar lördagsmatcher...) kom fotbollsbomben som varit på lut ett tag.
Åtvidabergs lagkapten, den blott 23-årige Daniel Rambin, var klar för Rimforsa IF. Mig veterligen måste den värvningen vara en av de hetaste och största i den lokala fotbollen på flera år. Jag kan så här spontant inte erinra mig någon som är i klass med den. För just den lokala fotbollen är det självklart en jackpott. Ju fler högkvalitativa spelare, desto större intresse.
Min känsla efter att ha fått en pratstund med både Rambin själv och Mikael Philipsson, driven i sportgruppen, så är det inte tal om någon nedtrappning. Inte alls. Om jag förstår det rätt så är det full satsning, förvisso på en betydligt lägre nivå, för den numera förre lagkaptenen i division ett.
Spännande värre. Det händer mycket överlag i Kindafotbollen. Inte bara i Rimforsa, med nio-tio nya spelare klara inför säsongen, utan även i Kisa BK, traktens bästa fotbollslag, som laddar för en säsong i division tre. I sammanhanget får vi inte heller glömma Hägerstads IF, som värvat bra och som för någon vecka sedan fick glädjebeskedet att de tilldelas en friplats i division fem.
Vad kan vi då förvänta oss av ett Rimforsa IF med Daniel Rambin som given motor och kravbildssättare? En upprepning av den där bottenplaceringen som var nära att resultera i degradering 2021, lär knappast vara aktuell. Snarare är det så att Rimforsa istället torde segla upp som en av segerkandidaterna. Vi vet inte heller vad prestigevärvningen av ÅFF-kaptenen kommer leda till i förlängningen. Klubbens attraktionskraft kommer självklart öka och eventuellt kan det locka ytterligare någon/några skickliga lirare att vilja spela i svart och vitt framöver. Å andra sidan var Philipsson tydlig med att de vill behålla sin identitet och inte ha "50" spelare på träningarna.
Vi lämnar fotbollen därhän, trots att vårkänslorna så smått börjar spira.
Linus Hultström är klar för OS. Fantastiskt. Nu blir de olympiska spelen ännu mer spännande att följa. Mig veterligen är VH-fostrade Hultström den tredje olympiern som kommer från Vimmerby, i alla fall i modern tid. Utöver honom har vi förstås Kosovare Asllani och spelgeniet Thomas Rundqvist.
Hockey. Jag berörde det i början av texten. Förlusten mot Mariestad i lördags måste ha varit den tyngsta på mycket, mycket länge för ett Vimmerby Hockey i poängbehov. Om vi enbart tittar på heta målchanser så borde VH ha vunnit med fem-sex måls marginal.
Minst.
Ni vet att det inte alls blev så. Istället 1–2 i baken. Om avsluten i flera av de tidigare matcherna i Allettan varit halvdana och oftast tagna i fel lägen, så var det inte riktigt så mot Mariestad. Det kan förstås låta motsägelsefullt, då Vimmerby bara lyckades göra ett enda mål. Men intrycket var ändå att VH-spelarna var skarpare och mer distinkta nu. Det var bara ett bekymmer: Mariestad hade den otrolige Tobias Sandberg i mål. Jag kan faktiskt inte minnas hur länge sedan det var senast som jag såg en sån enorm målvaktsinsats.
Men visst, faktum kvarstår. Vimmerby Hockey har bara gjort 22 mål, på elva matcher. Det betyder två mål i snitt, per match. Det är ynkligt – och det sämsta efter elva omgångar under tiden i Allettan.
Härnäst väntar ett superviktigt dubbelmöte med Hanviken/Tyresö, placerat på åttonde plats och precis över playoffstrecket.
Trots att förlusten mot Mariestad säkerligen sved som eld ända in i hockeymärgen, lär ändå spelarna fått råg i ryggen för den spelmässiga insatsen. Den var riktigt bra.
TILL SIST:
• Jag vet egentligen inte vad jag har för relation till Wunderbaums? Sådär, tror jag. Tidigare. Nu är jag omvänd.
• Vet faktiskt inte hur och varför man kan pendla så mycket i padel-kvalitet? Ena gången är man rätt så nöjd med sin prestation i glasburen, nästa undrar man vad tusan man håller på med. Inte ens femåringar kan göra de där till synes vrålenkla missarna.
• Bakade scones med stjälkselleri i. Trodde på en smaksensation. Nja, det var väl att ta i.
• Håll ut. Håll i. Nu är det väl ändå dags att byta gympaskor. De må vara jäkligt sköna, men med stora hål på båda skorna, måste jag fatta det tunga beslutet att slänga dem på tippen. Farväl.