Om vi puttrade runt på typ treans växel under högsommaren, i juli, har vi nu petat i både fyran, femman och ta mig på trissor, även den sjätte växeln. Om man nu har en bil utrustad med det vill säga. Jag har det i min vita Mini Cooper, men knappast i min röda Nissan Micra. Den har sina förtjänster ändå. Den är stabil, pålitlig och...och ja, kanske inte så mycket mer ändå.
Vad surrar jag egentligen om?
Sportutbudet, gott folk. Det pågående, just nu – och allt gottigt som väntar bakom hörnet.
***
Det är bara att luta sig tillbaka, hänga på i bruset och njuta.
Det är nu det händer. Sommaridrotterna går på högvarv, kompletterat med vintersporterna som är i sin linda.
Vi är mitt i allt.
Ta bara det här: Smederna-Dackarna i kvartsfinal i speedway på tisdag. Kommande hockeyallsvenskarna Kalmar-VH på onsdag – och rivalmötet Vimmerby-VIK på fredag. Som om inte det vore nog är vi i ett avgörande skede för många av de 30 fotbollslag vi bevakar. Ett skede på säsongen där måste-matcherna avlöser varandra. Där varje poäng är superviktig. Det kikas i tabeller, det spekuleras hej vilt om hur matcher ska sluta och hur det påverkar ens favoritlags placering.
Vi fick en försmak av hur det är och hur det kan vara i helgen. Den extraordinära super-duper-derby-helgen.
Själv var jag på Djursdala mot Södra Vi, i "Slaget om Krön". Inför rivalmötet gjorde vi ett uppsnack med klubbarnas bägge "sportchefer", Simon Henriksson och Ossian Mathiasson, tillika kollegor, vänner och spelare. Så mycket mer beröringspunkter än så går inte att få.
De pratade om matchens betydelse, rivaliteten, favoritskap och den mentala pressen. De som lätt föraktfullt fnyser åt matcher som den här och som ibland benämns som "gärdesgårdsserien" – och det i inte direkt positiva ordalag – har nog missat någonting på vägen. Visst, kvaliteten är inte alltid på topp, men för de som spelar, de som är ledare och alla de som har hjärta för klubben är just de här matcherna, och alla andra för den delen, minst lika viktiga som för de som gillar lag på betydligt högre nivå.
Vi på tidningen märker också av det stora intresset för fotbollsmatcher på lägre nivå bland er läsare. Det så kallade trafikflödet är oftast väldigt bra, ibland förvånande högt. Särskilt när vi lajvrapporterar från Totebo, Djursdala, Silverdalen eller var det nu månde vara.
Det är trots allt ganska många som berörs, sett i ett perspektiv med vårt invånarantal vill säga.
Derbyt då, i fredags?
Jag hade nog ändå förväntat mig att det skulle smälla mer, att det skulle vara tuffare och mer tjafs där ute på planen. Särskilt med tanke på matchens betydelse i bottenskiktet på serien.
En av få gånger som det hettade till på allvar var väl egentligen när DSK tilldömdes en straff tidigt i matchen efter en duell mellan Pontus Holm och nämnde Henriksson. Från min plats kunde jag omöjligt bedöma om det var rätt eller fel dömt. Andra som stod betydligt närmare var desto säkrare. "Hur kunde han blåsa straff?" "Jag blir förbannad över domslutet". De reaktionerna kom från objektiva personer, utan koppling till något av lagen.
Nu blev det straff, Lundqvist satte den säkert – och ett av självförtroende tilltufsat Djursdala fick precis den start de önskat. Mathiasson pratade inför mötet om att Södra Vi kunde gå ut på Dalavallen med sänkta axlar och till vissa delar ett större lugn efter vinsten mot topplaget Fågelfors. I motsats då till DSK:s bedrövliga facit med sex raka torskar. Målet hade exakt den effekten, på Djursdalas spelare. Efter 1–0 såg man inte röken av någon ängslan, oro eller osäkerhet. Istället spelade de ut, visade pondus och dominerade stort. Södra Vi lyckades inte alls i sitt presspel och kom hela tiden på mellanhand. 2–0 var inte så mycket att säga om i paus. Trots det skulle det bli match av det här, rejält. Södra Vi spottade upp sig medan de "mentala spökena" åter tycktes nästla sig in i Djurdalaspelarnas medvetande. Skulle de tappa igen? Tja, det var nära, men de höll undan, vann med 2–1 och den jobbiga sviten var bruten.
Om Mathiasson var knäckt efteråt förtäljer inte historien. Hans kollega Henriksson sa innan matchen att han brukar vara nere i "källaren" när Södra Vi förlorar derbymatcher.
***
I lördags såg jag toppmötet i division tre mellan VIF och Nässjö. Även i den här matchen var en straffsituation i fokus och rörde upp starka känslor. Vimmerby hade 2–1 i halvtid, när Nässjö fick straff för hands i VIF-lägret i upptakten av den andra. Domaren var obeveklig, trots de vilda protesterna. Straff, 2–2. Till råga på allt gjorde Nässjö 2–3 i slutminuterna – och det efter stor speldominans av Vimmerby i stort sett hela den andra halvleken.
En annan reflektion var Oskar Stejdahls insats. Frågan är om jag sett en enskild spelare i VIF de senaste 10-15 åren vara så dominant som han var under den första halvleken. Han var nästintill överallt – och gjorde nästan allt rätt.
För VIF handlar det om att försöka borsta av sig den jobbiga höststarten, där de varit i ledning i samtliga tre matcher, men likväl förlorat samtliga. Spelet finns där onekligen och jag gillar Falkevall/Nilssons matchning mot Nässjö. Tidigare har jag tyckt att det oftast varit för passivt med bytena, att de varit för få och kommit för sent. Nu var det något helt annat. Här var det ingen tvekan alls.
Dock kan jag inte förstå hur spelarna/tränarna tänkte i matchens absoluta slutskede, i underläge 2–3. VIF fick inkast högt upp på offensiv planhalva. Långkastaren och "inkastspecialisten" Albin Gustafsson tog sats, måttade och hittade perfekt Rickard Thuressons huvud, som skarvnickade bakåt mot bortre ytan – till ingen! Det var inte så konstigt, då märkligt nog flera spelare, tror det var fyra, låg kvar tio meter utanför straffområdet. Det får bara inte ske. Här gäller det att satsa allt på ett kort. 2–3 eller 2–4 spelar inte någon som helst roll.
Det är precis såna här detaljer som kan avgöra matcher.
Frågan är om chansen till serieseger nu är borta? Nja, inte helt förstås, men möjligheterna minskade drastiskt. Mer troligt är att VIF får försöka utmana om en kvalplats.
För klubbens damlag fortsätter däremot framgångarna. Ny seger, låt vara en knapp sådan mot Vreta Kloster, gör att de med sju omgångar kvar att spela toppar serien, fyra poäng före Skultorp.
Som sagt, sexans växel är i nu.
Det är bara plattan i mattan som gäller i höst.