Från 170 kilo i bänkpress till en pytteliten pensel

Steget från att hiva iväg en diskus och pressa 170 kilo i bänkpress, till att måla tavlor kan te sig ganska långt. Men inte för alla. Inte för Stefan Fredriksson. Han har många strängar på sin lyra. I helgen ska han för första gången ställa ut sina alster på ett galleri. "Det vore kul om några kommer och tittar".

Bra på att lyfta hantlar, bra på att måla. Stefan Fredriksson kombinerar dem båda.

Bra på att lyfta hantlar, bra på att måla. Stefan Fredriksson kombinerar dem båda.

Foto: Torbjörn Allvin

Sport2024-07-19 16:00

Mångfacetterad.

Så kan man beskriva Stefan Fredriksson, som för den breda allmänheten ändå mest är känd inom sportens värld. Det blir ju så när man har sån lång bakgrund inom diskusen, sitt lokala föreningsengagemang och sitt mångåriga arbete i Smålandsidrotten. 

Som sagt, den förre diskuskastaren och landslagstränaren har fler sidor än inom idrotten. Många fler.

– Jag vill försöka mig på lite av det ena och det andra, säger han vi träffar honom i huset i Aby-området i Vimmerby.

Numera är den minst sagt vältränade 66-åringen pensionär. Tiden finns i alla fall delvis för att odla sina intressen på ett annat sätt än som kanske var möjligt tidigare.

Men det är ju samtidigt så, teckna och måla är inte något nytt för honom. Inte något som kommit till honom på senare år.

– Nä, det har alltid funnits med mig. Jag har alltid gillat att teckna och fick intresset från min pappa. Det är han som inspirerat mig.

Vi sätter oss på altanen och efter lite surr om ditt och datt visar han några av sina "verk". Här finns allt från fina naturmotiv till byggnader i närområdet.

Han målar allt från akryl till blyerts där han färglägger sina tavlor. Någon speciell strategi för när, hur och vilka motiv han ska måla finns oftast inte.

– Det brukar bli så att det bara kommer i stunden. Jag brukar ha med mig block och penna. Ser jag något intressant när jag är ute kan jag få en idé och tänka, wow...det här vill jag göra något av. Som den kreatör Stefan Fredriksson är, så kommer de där idéerna ganska ofta.

Som när en ingivelse från i stort sett ingenstans fick honom att börja såga till små träbitar i plywood och måla på dem för att i slutändan bli glasunderlägg. Han visar mig några av sina serier, som han kallar dem. De är i fyra om fyra. En kallar han, med sporttema, för "gärdesgårdsserien".

Men du, med din långa bakgrund som idrottare till det här. Finns det några likheter mellan ditt utövande i kraftsporter till att måla?

– Haha, nej. Inte alls. Det är egentligen varandras totala motsatser. Från att vara adrenalinstinn som tusan och spotta upp sig inför ett tävlingsmoment som kräver styrka, till att måla med en liten pensel. Nä, det finns inga likheter.

Vad driver dig och vad får du ut mest av att teckna?

– För mig är det ren avkoppling. Vissa läser böcker, andra gör handarbeten. Jag tecknar. Det ger mig ett lugn och man tappar tid och rum när man är uppe i det. Man är helt i nuet.

I nästa stund säger han att han hela tiden strävar efter att bli bättre. Att utvecklas. Se där, det finns ändå en viss likhet med idrotten trots allt. Alltså, en viss dos av tävlingsinstinkt.

– Nja, jag vet inte om det är så. Jag tror att det är så med alla, att man vill bli bättre och bättre på det man håller på med, oavsett vad det än är. Om det så handlar om att grädda våfflor. 

Så...hur kommer det sig då att du ska debutera i helgen med att ställa ut?

– Min kusin och jag besökte galleriet här i Vimmerby (CHG Ateljé och Galleri) och då frågade ägaren (Ann-Marie Brushane) om någon av oss målade. Min kusin pekade på mig och sa att jag gör det. Sen dröjde det ett halvår innan jag tog kontakt med henne och visade upp något av det jag har gjort. På den vägen är det.

På lördag är det alltså dags. Kommande helg och nästa kan den som vill ta del av Stefan Fredrikssons målningar besöka utställningen. Han kommer att ställa ut 60 olika teckningar som han har gjort under åren.

Vad har du för förväntningar, eller har du några överhuvudtaget?

– Svårt att säga. Jag vet inte alls hur det kommer att bli. Jag hoppas såklart att några kommer och tittar. 

Är du nervös inför utställningen?

– Nej, inte alls. Jag är inte den typen, säger Stefan och skrattar.

Innan jag beger mig tillbaka till redaktionen går vi ner i källaren. Där finns ett utrymme fullt med allehanda konstverk. I ett angränsande rum hittar vi också hans eget lilla styrkerum. Här tillbringar han en hel del tid som den gamle styrkelyftare han är. Här finns allt från bänkpress till tunga hantlar.

Vad tar du i bänkpress nu?

– Runt 120 kilo, tror jag.

Se där. Kraften i kroppen finns kvar, så också den lätta touch som krävs för göra små konstnärliga alster med en liten, liten pensel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!