Det sägs att speedwayförare är av ett speciellt släkte. Jag kan inte heller tolka det på ett annat sätt. Det spelar ingen roll om de bryter ben och armar, att nyckelben går av eller att de är blåslagna över hela kroppen. De ska upp på cykeln igen. Helst direkt. Jag fattar inte.
I tisdags såg jag den värsta krasch jag sett under alla de år jag bevakat speedway. Ni vet hur det var. Peter Ljung flög över sargen och landade rakt i en stolpe. Det var en hemsk halvtimme innan vi visste att han var okej, eller...förhållandevis okej.
Vem som helst – och i vilken annan sport som helst – hade i det läget tagit sig både en, två och tre allvarliga funderare på att avbryta karriären. Särskilt i hans ålder. Bara någon dag senare kom beskedet att han såg fram emot att komma tillbaka så snabbt som möjligt!
Japp.
Jag ska villigt erkänna att jag var rejält skakad efteråt. Det var svårt att få bort bilderna i huvudet när Ljung okontrollerat slungades mot den där stolpen och blev liggande orörlig.
Kontrasten till krocket-SM några dagar senare var slående. Trots att nerverna säkert var på helspänn bland spelarna på Lundavallen i Frödinge, gick det lugnt tillväga. Att solen var obönhörlig och på stekhumör tycktes inte bekomma de precisionsäkra och strategiska krocketspelarna. Det här var så långt ifrån hög fart, krascher och adrenalinpuls rykande ur örona, som det gick att komma. SM blev också en framgång sett med lokala ögon.
För att skingra tankarna efter den otäcka händelsen med Peter Ljung, drog jag västerut dagen efter. Det var en tur ut i det blå, som alltid min pappa kallade det när vi åkte någonstans på måfå. Och ja...det blev ett litet äventyr i all sin enkelhet. Tänk vad mycket det finns att upptäcka, som man inte vet om. Det blev ett dopp i Ingatorp, en räksoppa och cappuccino i gamla stan i Eksjö, en sväng genom Anneberg och ett besök vid vattenfallet Stalpet i Aneby. Visste ni förresten att Aneby SK, motståndare till Vimmerby, Gullringen och IFK Tuna, bygger en mäktig inomhusarena för fotboll? Jag kände på dörren till Furulidshallen, men kom inte in.
Färden gick vidare till Tranås, där jag häpet såg en skylt som det stod småbåtshamn på. Med en Toast Skagen och en alkoholfri bärs som njutbart sällskap blev det en skön halvtimme i den där mysiga miljön, som jag inte kände till.
Tranås, ja. Innan fredagens VIF-match mot Bäckseda kom beskedet att Vimmerby riskerar att bli av med segern mot just Tranås på grund av att en spelare inte var uppsatt i matchrapporten. Visst ska regler följas, men ibland är det bara för mossigt och stelbent. Sista ordet lär inte vara sagt i ärendet och beroende på utgång kan beslutet få konsekvenser, både i toppen och botten i den här förkortade serien, där varje poäng är viktig.
VIF visade inga tecken på frustration, utan gick ut och körde över Bäckseda med 10–0. Det var en sällan skådad uppvisning, inte minst av Rickard Thuresson. Den rutinerade anfallaren gjorde åtta poäng (!), med två mål och sex målgivande passningar på kontot. Han överglänste anfallspartnern Mohammad Jafr – som ändå gjorde fem mål.
Men tro inte att klubbens A-lag var målgladast i helgen. Inte en chans. 06:orna vann nämligen med ofattbara 29–0 mot Bodafors – på 75 minuter.
Utöver allt det här, hade vi också ett hett derby på Gullemon. Där Gullringen vann och där Rasmus Bexell brakade in i en stolpe när han blev målskytt...