GLÖDHETT
Dramatiken...
Som om en åttondelsfinal mot världsmästarna USA inte vore nog. Som om inte en förlängning på det vore nog. Som om inte ett "vanligt" straffsparksavgörande heller skulle räcka. Nä, ta det ett steg till, vetja. Varför inte låta kroppen utsättas för smärre "tortyr" en stund till med extrastraffar. Det är ju VM. Vi kan verkligen snacka om att vi slets mellan hopp och förtvivlan i söndags förmiddag. Jag såg dramat på en sportbar i Kalmar. Tänk om det fanns något liknande i...okej jag ska inte tjata om det en gång till. Nåväl. Sverige kändes nästan helt uträknat. Då började USA darra. Och ja, resten är historia. Straffläggaren Lina Hurtig blev galen av lycka, precis som alla andra spelare i landslaget när bollen efter VAR-granskningen visade sig vara över mållinjen. Sverige är vidare. Det är bara så j-la skönt när det går vägen... Så, tack Mušović. Tack Hurtig. Och tack hela landslaget.
HETT
Bollen i rullning
"Sommaren är kort...", sjunger Tomas Ledin. Okej, så kan det vara. Det återstår ändå en hel del av sommaren, trots att vädret just nu påminner mer om ruggig senhöst. Däremot är det helt klart att fotbollsuppehållet är över. Kisa startade den gångna helgen. De närmaste dagarna sätts bollen i rullning med full kraft, då flera av våra lag är i farten och spelar seriematcher. Härligt.
VARMT
Kanske, kanske
När vi ändå är inne på Kalmar – och fotboll. Efter straffdramatiken drog vi vidare, till Guldfågeln Arena. Kalmar FF mot AIK. Skulle jag få se ett pånyttfött AIK under norrmannen Bergs ledning? Absolut. Det här var ett annat AIK än det jag sett tidigare i år. Anfört av comebackande Anton Salétros och min favorit Jimmy Durmaz, förde de spelet, inte minst efter paus. AIK radade upp chanser, men den storspelande KFF-brassen i mål, Ricardo Friedrich, höll emot och det "bidde" bara en pinne. Sett ur AIK-ögon var det här ändå ett stort steg framåt. Kanske, kanske ordnar det här upp sig. Ändå.
LJUMMET
Lång väntan
Sista seriematchen mot Dackarna kördes förra veckan, borta mot Indianerna. Ur ett speedwayperspektiv känns det som en evighet tills dess att Janowski, Hjelmland, Bewley och de andra ska mullra gång sina motorer igen och fajtas om SM-medaljerna. Enligt planen kommer mästarna från 2021 att köra första semin i slutet av augusti. Det har sina förklaringar, men likväl känns det trist att det är så långt dit.
KALLT
Korpen-saknad
Vet inte varför jag tänkte på Korpenidrott, men hur som helst. Tänk vad många som var igång och aktiverade sig i idrotten tack vare Korpen förr i tiden. Det var allt från badminton, pingis, volleyboll till fotboll och hockeybockey. Ja, allt möjligt. Det skapade gemenskap både på jobbet, i kompisgäng och andra konstellationer. Sen hände något. Det rann ut i sanden. Korpen finns visserligen fortfarande kvar, men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det är med en viss saknad jag tvingas konstatera det.
ISKALLT
Europaäventyren redan över
Jag hade ganska stora förhoppningar i år, som alltid. Med Djurgårdens sköna framgångar i Europaspelet förra säsongen hade jag på känn att det skulle gå bra för de svenska lagen. Jag hade helt fel. Alla fyra är redan ute. Festen är över, knappt innan den ens har börjat. Att Häcken åkte ut mot ett lag från Färöarna i kvalet till Champions League känns nästan overkligt. Inget ont om färöisk fotboll, men tjena. Nog borde våra mästare vara bättre än så. Det enda lag som får klart godkänt är Bajen. De var nära att ta det till ett straffavgörande mot Twente.
