Efter flera fall av svenska landslagslöpare med utländsk bakgrund som testats positivt för dopning lyftes frågan om hur integrationen fungerar inom Svenska friidrottsförbundet.
När EM-guldmedaljören Robel Fsiha hade testats positivt i november förra året var norska löparen Filip Ingebrigsten kritisk. Han menade att Sverige agerat för naivt med de utländska stjärnorna.
– Man måste ha ett system som gör att man inte hamnar i den situationen flera gånger, sade Ingebrigtsen.
– Idrott är ett jättebra sätt att integrera människor och man ska inte stänga ute någon men man måste ställa krav.
Stefan Olsson, generalsekreterare på förbundet, höll med norrmannen och meddelar att ett arbete har inletts.
"Lite som Folkhälsomyndigheten"
Olsson berättar att den medicinska kommittén, som tillsammans med landslagsavdelningen fått i uppdrag att se över och uppdatera friidrottsförbundets antidopningsprogram, nu kommit med ett första utkast.
– Det har ju kommit lite annat emellan (coronapandemin). Men i det programmet finns ett antal aktiviteter som är nya och som tydligare pekar ut riskgrupper. Lite grann som Folkhälsomyndigheten pekar ut sina riskgrupper, säger Stefan Olsson.
Arbetet har pågått under de senaste månaderna och styrelsen ska finslipa programmet innan det kan implementeras.
– Vi kallar det "riktad dopningsprevention", att vi tydligare ska se över var de största riskerna finns. På 1980-talet var den stora riskgruppen kastare som åkte till USA och tränade. Nu är det ett annat läge, säger Olsson.
"Större bevakning"
Fyra av de fem mest uppmärksammade dopningsfallen inom svensk friidrott de senaste åren gäller utlandsfödda långdistanslöpare.
Förutom Fsiha, som kom till Sverige som flykting från Eritrea 2013, handlar det om Adil Bouafif (från Marocko) som testade positivt för epo 2014, Abeba Aregawi (Etiopien), som testade positivt för meldonium 2016 (men friades senare på grund av oklarheter kring reglerna) och Meraf Bahta (Eritrea), som stängdes av i ett år efter tre missar i vistelserapporteringen 2018.
– Utifrån det perspektivet ser vi på aktiva som åker på träningsläger till länder som inte har ett fungerande antidopningsprogram, där kommer vi att ha ett större fokus och en större bevakning, säger Olsson.
Han säger att förslaget är färdigt "till 95 procent", och att styrelsen nu ska se över detaljerna.
– Vi tänker även på det här med språk, utbildningsnivå, förståelse för olika kulturer och så vidare. Och jag har även haft ett antal möten med Svensk antidopning för att stämma av att vi är på rätt väg i vårt arbete.