Den 5 mars satt Caroline Seger i ett ekande tomt konferensrum i Portugal och såg fram emot säsongen. I intervjun, under Algarve Cup, berättade Sveriges landslagskapten att hon hoppas att damfotbollen ska ta fortsatta kliv efter det framgångsrika 2019.
Det var året då det ena publikrekordet efter det andra slogs, då 1,2 miljarder tv-tittare såg VM i Frankrike och då globala företag som Coca-Cola, Visa och Adidas satsade stora pengar i sporten.
Seger sade då att hon såg tecken på att utvecklingen hade fortsatt. Ett av dem: att man allt oftare börjar diskutera övergångssummor också för damspelare.
Hon såg framför sig hur en talang som 17-åriga Hanna Bennison, lagkamrat med Seger i Rosengård, kan bli en spelare som bryter ny mark för övergångar.
– När jag blev proffs fick de inte en krona för mig, sade Seger.
– Bennison skulle kunna vara en säck med pengar i framtiden.
"Existentiellt hot"
Sex veckor senare har världen vänts upp och ner.
– Ja, vad tänker man egentligen? Det är en väldigt konstig och absurd känsla. Det är helt sjukt hur det har blivit och hur snabbt det har gått, och hur många människors liv det här förstör, säger Caroline Seger nu.
Sedan en tid tillbaka står fotbollen still och vi har lärt oss namnet på en ny sjukdom. Rädslan för covid-19 har inte bara lamslagit samhället, åtgärderna för att stoppa spridningen av det nya coronaviruset har också utlöst en ekonomisk kris som tycks slå hårt mot spelare och klubbar på damsidan.
I en rapport som släpptes på torsdagen skriver Fifpro att pandemin utgör "ett närapå existentiellt hot" mot damfotbollen, som är särskilt sårbar med sina mindre etablerade ligor, lägre löner, osäkrare anställningsförhållanden och färre sponsorer.
– Tyvärr har damfotbollen, framför allt i vissa delar av världen, inte samma status som herrfotbollen. Och då är det där man skär ner, säger Caroline Jönsson, tidigare svensk landslagsmålvakt och i dag styrelseledamot på Fifpro.
– Jag hoppas att det inte blir så, men det finns en oro både hos mig och från klubbar, spelare och förbund.
Topplag går med förlust
Caroline Seger pratar inte längre om nästa steg i damfotbollens utveckling, nu funderar hon på om sporten alls ska överleva.
– Man vet inte vilka som kommer att drabbas hårdast. Är det i Sverige eller i Europa, är det lagen som är beroende av sina herrlag eller är det vi här hemma som redan kämpar varje år med sponsorer. Man vet inte hur många av de här företagen som kommer att klara sig efter en sådan här grej, säger Seger.
– Jag hoppas bara att vi någonstans kan återhämta oss allihop, på bästa möjliga sätt, och hjälpas åt att bygga upp allt det som vi har byggt upp under många år.
Storsatsande Super League i England är en serie som riskerar att drabbas hårt. Där är alla tolv lag kopplade till redan etablerade herrklubbar, och enligt New York Times är även de tre bästa lagen – Manchester City, Arsenal och Chelsea – ekonomiska förlustaffärer för sina klubbar.
Ett vägskäl
Men det beror lite på hur man räknar, säger Caroline Jönsson. Och hur långsiktig man som klubb väljer att vara.
– Om man tittar på prispengarna i damernas Champions League till exempel, så kommer de att öka väldigt mycket framöver. Det kommer att vara attraktivt att vinna de här turneringarna även på damsidan. I dag är det nästan en kostnad om man inte går till semifinal, men sådant kommer att förändras med tiden – det kommer att generera pengar.
– Så det är egentligen ingen kostnad för klubbarna längre, det är en investering och en framtida intäkt.
Det finns helt enkelt ett vägval att göra, säger hon. Caroline Seger håller med. Nu har Internationella fotbollsförbundet (Fifa) chansen att visa att de verkligen bryr sig om damfotbollen.
– Fifa och de här stora organen kan faktiskt göra rätt framöver och hjälpa till, alltså att de gör något nytt och faktiskt visar att man vill satsa på oss. Men man vet inte hur mycket det här kommer att ha påverkat i slutändan, och hur många som klarar sig. Men jag hoppas verkligen att de diskuterar hur de ska hjälpa till och att damfotbollen står väldigt högt på den listan, säger Seger.