Jag älskade det. Hon blev så arg. Det väckte reaktioner inte bara från skidstjärnan själv, utan även från landslagsledningen och vissa andra. Linn Svahns beteende kritiserades. 

Jag fattar inte. Idrott väcker känslor. Det är precis så som det ska vara. Måste vara. 

Vi –  jag skriver vi då jag fortfarande ser mig själv som sportutövare (eh...) –  är inga robotar. Ja, förutom i tennis då ibland, där man helst (känns det som) ska vara helt uttryckslös oavsett om man pangar in en stenhård forehandscross eller missar ett upplagt smash-läge. Vet inte om det ligger kvar sedan Björn Borgs dagar. 

Det hade varit skillnad om Svahns känslostorm och utbrott hade påverkat andra i hennes omgivning, eller skadat någon. Men så var det inte i det här fallet. Hon satt själv och trampade på en motionscykel ute i det fria – och såvitt jag såg så var ingen annan i närheten. 

Och det är en högst väsentlig och betydande skillnad i sammanhanget. Hon var ensam. 

Jag kan däremot ha svårt för när spelare reagerar ilsket när de blir utbytta i typ 85:e minuten i fotboll och börjar sparka på vattenflaskor och slå ut med armarna som om de vore ovärderliga för laget. Det är respektlöst, inte minst mot de som är förpassade till bänken.

När vi ändå är inne på ämnet, så var det mycket känslor i helgens matcher som jag bevittnade. Både i bowlingallsvenskan där VBK föll tungt mot Tegnér. Samma sak i prestigemötet mellan Gullringen och IFK Tuna och VIF-damernas premiär hemma mot Växjö BK. Nathalie Milton var en av dem som visade mest känslor. Jag gillar det. 

När hon gör något hon själv inte är nöjd med på planen, ett felpass, ett skott som går över, en missad brytning eller vad det nu må vara, så bannar hon ofta sig själv. Det visar på självkritik och en passion av att hela tiden vilja pusha sig själv att bli bättre. Det finns ett driv. 

Jag har svårt att förlika mig med motsatsen, som man tyvärr ser hos så många idrottare – och då inte bara i tennis. Alltså, det uttryckslösa, som om man inte bryr sig när man just missat ett givet mål eller vad det nu är. Milton är också, vad jag upplever från sidan, bra på att berömma och lyfta sin omgivning. Det är ännu viktigare i lagidrott. 

Tisdag kväll är det playoff, VH mot Kallinge. 

Räkna med heta känslor då och lilla julafton för alla vinnarskallar. 

Undrar hur Linn Svahn skulle vara på en hockeyrink?