Ingen idrottare pratar lika ofta som Charlotte Kalla om glädjen i att få dra på sig en nummerlapp och tävla. Just därför kan man tänka sig att 2020 till stora delar har varit en enda lång väntan för 33-åringen från Tärendö.
Redan i normala fall har skidåkare en lång period av förberedelser mellan säsongerna, men i år är läget extremt för Charlotte Kalla. Vårens tävlingar avbröts i förtid och upptakten av den här säsongen förstördes av att Kalla själv blev coronasmittad.
När Kalla – som väljer att stå över torsdagens inledande millopp – ställer sig på startlinjen i landslagets internlopp i Östersund på lördag, 15 kilometer masstart, har det gått rekordlånga 41 veckor sedan hon senast tävlade i tremilen i Holmenkollen.
– Det har ju varit väldigt speciella omständigheter. Men jag var ganska frustrerad i våras, innan man insåg omfattningen av pandemin. Då hoppades jag att i nån mindre skala kan vi väl ändå genomföra SM. Jag var otroligt sugen på att fortsätta tävla och det tog ett tag innan jag landade i det, säger hon.
Inga förväntningar
Nu blir det en annorlunda säsongsdebut efter ett långt träningsuppehåll orsakat av covid-19-sjukdomen.
– Jag är medveten om att jag inte kommer vara i nån glimrande form när jag drar på mig nummerlappen. Så jag får lämna alla förväntningar om ett bra resultat och det kommer kanske inte vara en jättego känsla, säger Kalla.
– Men det kommer vara nyttigt att få köra ett race. Man taggar till på ett annat sätt och det här kommer jag ha med mig framåt.
Blicken framåt sträcker sig i nuläget bara veckan ut. Men Tour de Ski är fortsatt aktuellt för Kalla – om bitarna faller på plats.
– Det är fortfarande för tidigt att säga något om touren. Jag är sugen om jag tror att det är det rätt för mig, säger hon.
– Förra veckan hade jag något som liknar en normal träningsvecka i mängd och intensitet. Men det är svårt att spekulera i hur kroppen kommer reagera. Vi får sätta oss ned och diskutera vad som är rätt väg framåt mot VM, som är det stora målet den här säsongen.
Blandade känslor
Kalla känner sig trygg med den plan som Sveriges landslag har tagit fram för att återvända till internationellt tävlande efter nyår. Men hon konstaterar samtidigt:
– Det är blandade känslor – vad har vi för rätt att resa runt? Jag respekterar verkligen att de i Norge inte känner sig trygga i att skicka iväg en trupp med aktiva och ledare, det finns inget glasklart svar på vad som är rätt och riktigt.