Kungen, gör oss lyckliga ikväll...

Men det var kul att bara gå omkring och insupa atmosfären. Från uppvärmningens högljudda dunka-dunka techno till alla löpare som med bultande hjärta och trötta lårmuskler tog sig i mål i alla möjliga löpstilar.

Det är en stilig prins vi har - och sympatisk verkar han också vara. Jag gillar honom.

Ikväll vill jag inte se en prins, utan en kung. Inte bara en, utan elva.

Kungar av Friends.

Ikväll vill jag bli hänförd och precis så där galet lycklig jag kan bli när Sverige vinner, i vilken idrott det nu än må vara. Och så som jag blev när MFF slog ut Celtic häromveckan. Att jag då och då väcker delar av familjen med ett neandertal-skrik rakt ut må vara hänt. Jag är beredd att ta lite skäll. Eufori tar sig de uttrycken ibland.

Ikväll vill jag dock inte ha samma känsla som jag hade på den där sportbaren på Drottninggatan i lördags.

Uppladdningen med den goda Hot Louisiana-burgaren och ett par bira var perfekt.

Ändå blev det en fadd eftersmak på hela anrättningen. Sverige var inte tillräckligt bra. Det var för passivt i första halvlek och de gav bort hela initiativet till ett pånyttfött (?) Ryssland.

Men ni vet precis som jag, det är jäkligt lätt att sitta där med synpunkter på spelarval och spelsystem - efteråt. I mitt fotbollshuvud tyckte jag det var rätt av Hamrén att välja 4-5-1 och till och med att låta Pontus Wernbloom starta. Jag är annars ingen större fan av Wernbloom - som spelare. Som människa och person är det precis tvärtom. Han verkar störtskön och en rolig jäkel på alla sätt och vis.

Han har också ett skratt och ett leende som lätt smittar av sig. Lite till mans borde vi nog försöka le lite oftare, trots att tragiska händelser både i vår absoluta närhet och i omvärlden berör oss starkt.

Som hälsogurun Inger Sand i Vimmerby sa i vår tidning för ett tag sedan: "Ett leende smittar som vinterkräksjukan". Jag försökte ta henne på orden i vår kungliga huvudstad i helgen, lite på skoj. Gensvaret jag fick av okända pendelresenärer på sträckan mellan Solna och Stockholm Central var sådär. Å andra sidan har jag inget bländade vackert leende. De blev väl skrämda.

Österrike.

Kanske mitt favoritland utrikes efter Nya Zeeland. Fantastiskt vackert.

Som fotbollsland är de på väg mot en renässans efter några magra år. De har sina stjärnspelare David Alaba och Marko Arnautovic. Det blir förstås ingen enkel match. En poäng och de är definitivt klara för EM. Sverige har å sin sida kniven mot strupen. Poängförlust och ryssarna sveper förbi. Då är plötsligt EM avlägset.

I skrivande stund är Zlatans medverkan högst osäker. Men vi måste självklart spela med två forwards. Berg/Toivonen är mitt val. De är bra ihop. Ut med Martin Olsson, in med Wendt. Ut med Wernbloom, in med Källström. Svårare än så är det inte - på förhand.

Ikväll vill jag fira och SKRIKA rakt ut i ren glädje, så att det hörs ända upp till Franz högt upp på gatan. Österrikare som han är.

Låt våra landslagsspelare bli kungar för en kväll.
Då skulle nog Prinsen bli glad.

TILL SIST:
VH-förvärven är många. Lundin, Olsén, Forsling, Harlestam, Sundberg, Sandberg, R. Kokkonen, J. Kokkonen, Mingotti; det lär i vanlig ordning ta ett tag att koppla ihop namnen med numren.

Nio mål insläppta i en seriematch.

Har det någonsin hänt Gullringens GoIF i modern tid?

Det går fort nu: Twitter, facebook, videoklipp. Mycket har hänt på kort tid. Jag som inte ens visste vad en manual var för något när jag gick en datautbildning för många herrans år sedan.

Brottnings-VM i stundande. Det var roligare på Karelins tid.

Division ett-laget Växjö ville blixtvärva storskytten och spelande handbollstränaren Robin Löfstedt från Hultsfreds HF. Till klubbens (HHF) glädje stannar han. Undrar hur många gånger har får finna sig att bli punktmarkerad den här säsongen?