GLÖDHETT
VH:s supervärvningar
Wow, wow, wow. Plötsligt blev det pulspådrag för alla VH-supportrar strax innan Allettan drar igång. Jakob Heljemo blev förra veckan klar för VH efter en mindre lyckad sejour i Danmark. Dessförinnan har Heljemo varit etablerad på Allsvensk nivå i fyra säsonger och kommer såklart bidra med massor. MEN. Som om inte det vore nog... Under onsdagen blev det officiellt. Christoffer Törngren kommer spela för VH resten av säsongen. Det är självklart en drömvärvning som alla runt klubben hoppats på. Över 300 matcher i SHL talar sitt tydliga språk. Bättre julklapp hade fansen inte kunnat få.
HETT
BK Häcken
När det nu gick plågsamt dåligt för BK Häckens herrlag ute i Europa kan vi istället imponeras över BK Häckens framfart i Champions League på damsidan. I en stentuff grupp med Chelsea, Paris FC och Real Madrid (samtliga topp två i respektive ligor) leder Häcken just nu gruppen på sju poäng efter tre spelade matcher. I afton möter Hisinge-laget Chelsea på hemmaplan. Redan ikväll kan de ta sig vidare till kvartsfinalen, om de besegrar Chelsea. Vilken skalp det vore. Framåt, Häcken!
LJUMMET
Förbundskaptensjakten
Mellanmjölken. Den symboliserar oss svenskar, vi kommer inte ifrån det. Outhärdligt småprat om väder, vita lögner om hur vi egentligen mår och allt ska vara sådär lagom färglöst. Färglös känns även jakten på en ny förbundskapten i fotboll. Drömnamnet Graham Potter var så klart aldrig aktuell. För VARFÖR skulle han vilja ta sig an vårt svenska landslag? Jag hittar inte många argument. Istället verkar Olof Mellberg, som precis klarade sig kvar med BP i Allsvenskan, vara det hetaste spåret tillsammans med Tony Gustavsson. Nej... Inte direkt så att det pirrar till.
Ett tips till finsmakarna är att gå in på Youtube och leta upp Mellbergs första dag som tränare i Helsingborgs IF, från 2019. Osäkrare ledare har jag sällan skådat. Vi får hoppas han förbättrat sig på den punkten, annars har vi jobbiga år framför oss. Jag varnar er för 13 outhärdliga minuter.
KALLT
Frimånadens konsekvenser
Det är otroligt hur snabbt det kan gå. Från att vara herren på täppan i kommunen till att bli totalt utmärglade. Se på Hultsfreds FK, se på Västerviks FF. Visst. Skulle man gräva lite mer i situationerna kanske det skulle finnas tydligare anledningar till de massiva spelarflykterna. Men att en degradering kan innebära att 20 spelare, som i HFK:s fall, lämnar klubben är smått otroligt. Spelarna som vill testa vingarna högre upp kan man förstå, men resten? Vi människor har såklart alltid förmågan att tro att gräset är grönare på andra sidan, men sällan är grönskan så mycket starkare. Frimånaden har sina fördelar. Den ger spelarna makten, makten att på lägre nivå få bestämma sitt egna öde. Och så ska det väl få vara. Men ibland undrar jag om den inte gör mer skada än nytta. Ibland tror jag inte spelarna vet vad som är bäst för dem själva.
ISKALLT
Lånekarusellen
Upp och ned, fram och tillbaka, höger, vänster. Vart jag än vrider huvudet ser jag dem. Nyhetsnotiserna om nya utlåningar till SHL, Allsvenskan, Hockeyettan och så vidare. Hur länge ska det få pågå? Hur många klubbar ska exempelvis Oskar Lindgren få representera under en säsong? 37? Och för att vara tydlig. Detta är ingen kritik mot spelarna eller de berörda klubbarna. Det handlar om ett systemfel. Klart som fasen en allsvensk klubb i prekärt skadeläge kan ha inställningen att det är bättre att plocka in en etablerad back på division ett-nivå än att chansa med en oprövad junior. Men det borde inte vara så. Det är en sorglig utveckling.