Vi träffar Alexander Pettersson på en restaurang i utkanten av Vimmerby. Han har lyckats komma iväg under lunchen från sitt jobb som resurspedagog på Vimarskolan. När vi ses är det första dagen tillbaka på jobbet på väldigt länge, dels på grund av föräldraledighet, men också något mycket allvarligare.
Men det kommer vi till lite senare.
För gemene man är kanske Alexander främst förknippad för sitt arbete i Vimmerby IBK, där han varit tränare för föreningens herrlag de senaste fem åren och flera ungdomslag dessförinnan.
Han bor i en villa i Vimmerby med sambon Magdalena, dottern Nellie på ett och ett halvt år, samt tre bonussöner.
Utöver att få livspusslet med familj, barn och engagemang inom innebandyn att gå ihop de senaste åren har han även själv tränat kontinuerligt, och då främst genom styrketräning på gymmet.
Med andra ord har han levt en vardag som nog många kan känna igen sig i, och med blotta ögat hade man inte kunnat gissa att han ovetandes gått runt med en allvarlig sjukdomsbild, i flera år.
– Till att börja med har jag under flera år haft mycket problem med huvudvärk. Jag har, som kanske många gör, "googlat" fram en diagnos själv och kommit fram till att jag har spänningshuvudvärk, som gått från nacken och upp. Så jag har aldrig sökt för det.
Under en semesterresa till Öland med sambon "Magda" och dottern Nellie fick han plötsligt sämre syn.
– Jag började se suddigt på ena ögat. Då sa jag till mig själv att om det inte går över här under veckan får jag söka vård för det. Men det blev snarare värre.
Sagt och gjort. Alexander ringde sjukvården och fick åka till vårdcentralen i Västervik, där det konstaterades att han hade en inflammation i hornhinnan.
– Då skulle jag bara få ögondroppar. Men innan det fick jag träffa en specialist, en ögonläkare, på Västerviks sjukhus.
Det här var på en fredagskväll och efter några timmar i väntrummet till akutmottagningen fick han träffa ögonläkaren, som inledningsvis gjorde samma bedömning som gjorts tidigare på vårdcentralen.
Men en fråga från ögonläkaren förändrade tillvaron.
– Hon frågade om jag haft fler symtom än bara "dålig syn". Och då berättade jag om problemen med huvudvärken, men sa i samma mening att det väl inte har något med det här att göra såklart, det är bara spänningshuvudvärk. Hon ville ändå göra en dubbelkoll och upptäckte sen att mina synnerver var jättesvullna, vilket enligt läkaren beror på att man har ett tryck någonstans i kroppen.
Istället för ögondroppar och hemfärd till Vimmerby fick Alexander stanna kvar på sjukhuset. Under de kommande timmarna följde mängder av undersökningar som hjärnröntgen, blodprover och EKG. Men det var vid blodtrycksmätningen som problemet uppdagades.
På 1177:s hemsida står det att blodtrycket hos en i övrigt frisk vuxen bör vara under 140/90 mm Hg när det mäts inom sjukvården. Vid mätning i hemmet bör det vara under 135/85. Alexanders var avsevärt mycket högre än så.
– När de tog mitt blodtryck låg det på 250/160. De sa: "Vi fattar inte hur du ens kan stå upp". Och det läskiga med allt detta är att jag inte känt av det någonting. Jag har inte varit yr eller känt mig stressad utav det. Utan det är huvudvärken som varit "mitt symtom". Jag har bara inte fattat det.
Och vad händer efter att de upptäckt det här?
– Läkaren berättar att jag har extremt högt blodtryck och att de därför behövde göra en utvärdering på hela kroppen, framförallt njurarna, för att se vad som tagit skada utav det. Se vad som sitter ihop med det höga blodtrycket. Hitta orsak och verkan på problemen.
Alexander fick därefter spendera fyra dagar på Västerviks sjukhus.
– De har förklarat i efterhand hur illa det var, och framförallt hur illa det hade kunnat sluta. En läkare sa att det hade kunnat hända vad som helst om jag hade gått runt med det här i ett eller två år till. Jag hade kunnat få en stroke på synnerven och bli blind, hjärtinfarkt, aortan hade kunnat spricka och så vidare...
Det var i den stunden som Alexander själv insåg allvaret i det hela.
– Min kropp och organen i den har tagit massvis med stryk under flera år. Det är tur att jag är ung, hade jag varit 60 år och kommit in i det skicket som jag var i hade det varit betydligt tuffare.
Till följd av påfrestningen från blodtrycket har Alexander fått förstorat hjärta. Lyckligtvis nog är hjärtat fortsatt fullt fungerande och han kommer kunna fortsätta vara aktiv med sin egen träning. Motion tillsammans med hans blodtrycksmedicin kommer vara det som håller trycket nere.
Alexander måste dock fortsatt åka på kontroller, detta på grund av skadan som skett på njurarna.
Kretininhalten i blodet används för att bedöma hur pass fungerande njurarna är. Ett normalt intervall för män är mellan 50 och 100 µmol/L. Alexander hade ett värde på över 400.
– Man kan nästan säga att jag hade stundande njursvikt också. Det kommer förmodligen ta flera år innan njurarna har återhämtat sig till normala nivåer.
Alexander berättar att han är evigt tacksam för att den jourhavande ögonläkaren, den där juli-fredagen, ställde frågan om han hade några ytterligare symtom.
– Jag sa det till henne när jag träffade henne igen: "Du har typ räddat mitt liv". Hade jag fortsatt gått runt med det här vet jag inte vad som hade hänt.
Efter hemkomsten från sjukhuset var energinivån låg till följd av att kroppen anpassade sig till blodtrycksmedicinen, som han nu kommer få äta resten av livet. Högt blodtryck finns inom släkten, bland annat hos hans pappa, men det fanns inte en tanke på att det skulle drabba honom såhär tidigt.
Utöver att ha upptäckt det höga blodtrycket i god tid, vilket på sikt räddat hans liv, har det också medfört en annan bra sak.
– Jag har äntligen blivit av med huvudvärken nu när tryckets sänkts. Huvudvärken har faktiskt förstört mitt liv i viss utsträckning. Att ha behövt anpassa sig till den har tagit mycket kraft genom åren.
Vad har du lärt dig av allt det här?
– Framförallt att man ska ta symtomen på allvar. Huvudvärken var kroppens sätt att säga till mig att något var fel, och jag borde ha lyssnat mycket tidigare än vad jag gjorde. Men jag är ändå väldigt tacksam över att det upptäcktes i tid. Och det kanske låter klyschigt, men man uppskattar ändå livet på ett lite annat sätt efteråt.
Det Alexander framförallt vill att folk ska ta med sig efter att ha tagit del av hans berättelse är att våga söka vård om du misstänker att något är fel.
– Man kanske, likt mig, tänker att det inte är något farligt och att man bara får leva med det. Men det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.
– Framförallt blodtrycket är lurigt i och med att det inte märks så tydligt. Jag tror det är väldigt många som går runt med alldeles för högt blodtryck utan att veta om det. I det fallet behöver man inte belasta sjukvården särskilt mycket heller, om det är därför man undviker att kolla upp det. På Vimmerby vårdcentral finns det exempelvis ett rum där man kan gå in och testa blodtrycket själv. Det råder jag alla som är det minsta fundersamma att gå och göra, säger Alexander Pettersson.