För nionde året i följd vinner en norrman Vasaloppet. Tord Asle Gjerdalen knäckte konkurrenterna med åtta kilometer kvar och kunde defilera in i mål i Mora.
Där bakom kom Anton Karlsson in som tvåa och bjöd på en av Vasaloppshistoriens mer känslosamma ögonblick. Han berättade om en tuff väg tillbaka efter operationen, om inställt bröllop och ett fantastiskt lopp. Allt i en härlig känslosam röra
– Hela vägen tillbaka har varit så känslosam och så gör jag detta topplopp i dag. Det känns som en seger, säger han.
För två säsonger sedan gick det mesta snett för Karlsson. Han fick diskbråck, som slog ut det vänstra benet med både känsel och kraftbortfall. En tuff variant av de ryggskador som på senare år drabbat så många skidåkare.
Osäker framtid
När Anton Karlsson opererades för 16 månader sedan visste han ingenting om sin skidframtid.
– Jag ville göra ett försök, men visste inte om jag skulle kunna åka skidor igen. Att belasta kroppen på ett sätt som krävs i dessa sammanhang är ett stort steg, berättar Karlsson.
Han avstod fjolårssäsongen och inför den gångna sommaren tvingades dessutom han och Elin Mohlin ställa in det planerade bröllopet på grund av coronapandemin.
– Vid den tiden fick jag otroligt bra hjälp av laget och vår fysio, säger Anton innan rösten brister igen.
Men under den gångna sommaren och tidig höst vände det.
– Jag kom i gång ganska bra, kroppen svarade och i somras kände jag att jag var tillbaka på jävligt hög nivå igen, berättar han.
Åkte för laget
Anton Karlssons arbete för att komma tillbaka har också följts av hans lagkamrater, vilket också märktes i årets Vasalopp.
När Gjerdalen ryckte innan Evertsberg och det bildades en fyramannaklunga, där Karlsson ingick, gjorde lagkamraten Emil Persson en viktig insats.
Trots att Persson ledde långloppscupen Ski Classics sammanlagt och var startfältets bäste spurtare, bromsade han klungan för att ge Karlsson en möjlighet till en seger.
– Emil Perssons körning i det läget hade stor betydelse för utgången av loppet. Han körde för laget och för Anton, säger Anton Jernberg, lagledare i Team Lager 157.
När sedan Gjerdalen ryckte cirka åtta kilometer från mål, kunde aldrig Karlsson svara:
– Jag försökte täta till honom. Men jag var så trött. I dag fick jag ut allt och gjorde mitt absolut bästa. Därför är jag så nöjd. Jag är tillbaka och nu ska jag bara hem och njuta, säger Karlsson som fick kliva upp på prispallen för första gången i ett Ski Classicslopp.
Samtidigt ser han framåt och vet redan vad som krävs för att bli en vinnare i Vasaloppet:
– Det som saknas är lite bättre uthållighet. Då kan jag nästa gång ta ryggen några kilometer till på den som rycker och sedan spurta ner honom. Men det gäller också att ha dagen, säger han.
Nytt rekord
Han har något viktigare att se fram emot till sommaren:
– Vi gifter oss den 17 juli om vi får för Tegnell, säger Karlsson med ett skratt.
Den här dagen var det ingen som kunde hota Gjerdalen . Han bestämde loppets utformning från start till mål och noterade nytt banrekord: 3.28.18.
– Det kommer att bli ett nytt rekord senare. Nu hade vi lite drivsnö i spåret. Utan det skulle jag kunnat åka fem minuter snabbare. I framtiden kommer yngre åkare som blir ännu starkare och snabbare. Men det här rekordet står dig i alla fall ett år till, säger norrmannen.