I Seefeld för två år sedan blev det fem svenska VM-medaljer. Den siffran har man snart matchat i Oberstdorf, trots att halva mästerskapet återstår.
– Det ser bra ut, det gör det. Att vi skulle ha fyra medaljer redan, det trodde jag kanske inte. Och framför allt inte de två gulden, det är stort, säger landslagschefen Anders Byström.
Någon stor sensation var ändå inte söndagens guld i sprintstafett. Sverige var regerande världsmästare och Maja Dahlqvist och Jonna Sundling fick bära favoritskapet på förhand.
Och de höll för trycket.
Tydlig taktik
Semifinalen var en transportsträcka för det svenska laget, men redan där såg man att både Dahlqvist och Sundling hade både god dagsform och utmärkta skidor.
Föret var precis som tidigare under VM svårhanterligt på grund av den tyska värmen, och därför var den svenska taktiken att ligga först så mycket som möjligt. Det gjorde de i princip från start till mål.
Dahlqvist, som var med i det vinnande laget också 2019 (då med Stina Nilsson), såg till att växla över till Sundling i ledning, och Sundling såg i sin tur till att ge Dahlqvist samma utgångsläge.
Sverige dominerade sprintstafetten, men ändå blev det spännande ända in på upploppet.
När Dahlqvist lämnade över till Jonna Sundling för slutsträckan var Ryssland hack i häl, och där bakom kom schweiziskan Nadine Fähndrich i rasande fart.
Från målfållan fick en nervös Maja Dahlqvist se på när lagkamraten utmanades om guldet.
– Det är så jävla nervöst när man står bredvid. När man åker själv vet man vad man ska göra. Man ville bara ge all kraft till Jonna. Sedan såg jag det framifrån också, och då får man inte riktigt perspektivet. Men sedan var det ganska lugnt ändå, säger Dahlqvist.
Ivrig guldkram
Rysslands Natalja Neprjajeva orkade inte följa och till slut blev det en kamp om guldet mellan Sundling och Fähndrich. Där var Sundling, som också tog VM-guld i individuell sprint i torsdags, snäppet vassare. Hon spurtade hem guldet till Sverige, och förenades med Dahlqvist i en guldkram.
– Mitt mål var att ge Jonna fritt ut på sista sträckan och bli av med så många lag som möjligt. Vi har gjort det riktigt bra och har haft en plan som vi har följt, säger Dahlqvist.
Sundling höll nästan på att köra över en jublande Dahlqvist som stormade fram mot Sundling efter målgången.
– Jag var lite ivrig. Då glömmer man bort att hon har slitit och är stum och trött. Men det blev ju bra ändå. Vi kan ramla efter mållinjen, det gör ingenting, säger Dahlqvist.
För Dahlqvist var det en revansch efter att ha åkt ut i semifinal i den individuella sprinten. För Sundling var det i stället det andra VM-guldet på några få dagar.
– Det är bara sådant jag har vågat drömma om. Sedan att det blir verklighet är ju, det är coolt, säger Sundling.
Schweiz blev tvåa och Slovenien trea.