Femteplatsen i skiathlon följdes upp av sjätteplats på 10 kilometer skejt. Och när Charlotte Kalla tittade upp på resultattavlan och såg att det faktiskt bara skiljde tio sekunder upp till bronset gav hon sig för första gången på länge rätten att känna sig ... lite besviken.

– Nej, men jag måste ändå vara nöjd med min prestation. Men det är ändå så här … gaa!, säger Kalla och avslutar meningen med ett frustrerat vrål.

Besvikelsen är lätt att förstå sett till hela Kallas karriär, då hon staplat mästerskapsmedaljer på hög. Men tittar man bara på den här säsongen, som mest bestått av problem i form av covidsjukdom och ryggproblem, är det en oväntat scenförändring som 33-åringen bjudit på i Oberstdorf.

Stafettspecialist

Före VM hade hon ingen aning om vad hon kunde förvänta sig. Efter två starka insatser vill hon nu bara tävla vidare.

Och siktet är inställt på torsdagens stafett.

– Det är formstarka tjejer som kommer få ta en plats i det där stafettlaget. Och jag tar mig an vilken sträcka de än tycker att jag passar bra på.

Stafetter och Charlotte Kalla är en kärlekshistoria som gett många svenska VM- och OS-medaljer. Senast på VM i Seefeld för två år sedan då en kanonsträcka av Kalla, som också inför det mästerskapet var väldigt osäker på formen, lade grunden till guldet.

Två givna åkare

Frida Karlsson och Ebba Andersson är på förhand helt givna i det svenska laget, men Kalla vill gärna lägga vantarna på en av de övriga två sträckorna.

Efter två fina insatser känner hon sig dessutom betydligt mindre nervös än hon gjorde inför mästerskapet.

– Även om jag fick slå ur underläge i lördags (på skiathlonen) så var det längesedan jag kände en sådan nervositet.

– Men jag känner att jag har haft en positiv trend på slutet, jämfört med hur det var inför Seefeld. Så det är jättesvårt att veta, men jag hoppas att jag får chansen att åka stafetten.

TT: Hur gärna vill du köra den?

– Väldigt, väldigt gärna.