GLÖDHETT
Truppbygget
Såg ett inlägg häromdagen då "hockeygurun" Niklas Wikegård höll ett tal för spelarna i Djurgården inför kommande säsong. Målet var ganska tydligt med vad sportchefen och mesta mästarna siktar på. Så slog det mig. Det är ett lag som Vimmerby ska möta i höst. Jag vet, jag vet, men kan inte hjälpa det. Visst har det hunnit sjunka in en aning, men jag har fortfarande svårt att greppa att mäktiga Djurgården är kommande motståndare till VH. Nåväl. Det var egentligen inte det den här glödheta punkten skulle handla om, utan truppbygget. Och här har det sannerligen hänt grejer. Det har bara svischat till så har Vimmerby presenterat mer än halva truppen. Och ja...det är såklart svårt att jämföra med hur den hittills står sig med allsvenska mått mätt, men jag gillar lagbygget så här långt. Bara en sån sak som att en VM-spelare nyss blivit klar!
HETT
Lyckan med golf
Lugn, bara lugn. Ta några djupa, försiktig baksving och så explodera. Att lira golf är som ett enda stort experimenterade. Det är ofta snabba ryck och tvära kast känslomässigt. Från lyckorus när man får till den rätta, äkta träffen, till att kraftigt ifrågasätta sig själv när man i nästa slag gör obegripliga missar. De senaste rundorna har jag på något sätt ändå hittat mig själv, tror jag. Slagen sitter allt som oftast och i måndags var jag nära min första hole-in-one någonsin. Just nu gäller det att glädjas så länge det varar.
LJUMMET
Dackeformen
Premiären mot Piraterna för några veckor sedan blev en klang- och jubelföreställning. Det var som att svingas tillbaka till höstens galakväll när SM-guldet säkrades mot Västervik inför en hänförd hemmapublik. Sen har det gått tyngre. Bortaförlusten mot Indianerna förra veckan är inte så mycket att säga om, men tisdagens bottennapp mot Rospiggarna var något helt annat. Det här var kort och gott alldeles för dåligt. Enda ljusglimten var egentligen Andzejs Lebedevs, i övrigt gick det mesta snett. Visst kan man kräva mer av laget än så här, trots att kapten Jensen och Bewley saknades.
KALLT
Tuffa tiden
Vart ska det här ta vägen, egentligen? Frågorna kring seniorlaget i Kisa BK är många. Svaren än så länge ganska få. Vad jag har förstått så jobbas det hårt i kulisserna för att stadga upp kring A-laget och få till en trupp som på sikt förhoppningsvis kan bli slagkraftig, men i detta nu är det en klen tröst. Förlusterna radas upp och truppen är väldigt tunn. Så tunn att KBK tog in veteranerna Greger Lönning (målskytt) och David Laine i laget mot Studenterna senast. Nu hjälpte det föga. Torsk med 1–9.
ISKALLT
Rotfyllning
Det finns kanske hundra andra saker att ta med på just iskallt, mitt val blir ändå min rotfyllning. Jag har nyss kommit tillbaka till redaktionen från tandläkaren. Där sköttes allt galant, men att sitta stilla i en stol i över en och en halv timme med öppen mun är liksom inte det bästa man kan göra här i livet. Mina tänder och jag har ganska länge varit på kollisionskurs med varandra. Så även nu. Tandläkaren upptäckte både var och infektion runt om den där tanden. Därför krävs fler besök. Å andra sidan är jag tacksam över att det faktiskt inte gjorde ont (tack för bedövningen). Vem vet vart det här vägen? Kanske att jag snart leende möter er med lika skinande perfekt vita tänder som avgående Liverpool-tränaren Jürgen Klopp? Eller, nja.