Truls Möregårdh slog ut världsettan i OS.
GLÖDHETT
OS-framgångarna
Även om jag själv (som ofrivillig icke-semesterfirande arbetande person mitt i livet) inte hunnit sjunka ned i soffan och glott på OS har de svenska framgångarna i OS inte undgått mig. Det började med att Tara Babulfath, kanske Sveriges just nu mest sympatiska idrottare, tog ett historiskt brons i judo. Det fortsatte med att Jenny Rissved också knep hem ett brons i mountainbike. Att hon överkommit ett par tuffa år präglat av psykisk ohälsa gör såklart sagan ännu vackrare. Sen blev det silver i luftgevär av Victor Lindgren, en påg från Sjöbo som många, inklusive mig själv, nog inte haft en blekaste aning om vem det är inför mästerskapet.
Till råga på allt detta har pingis-virtuosen Truls Möregårdh, alldeles nyss när jag skriver detta, slagit ut den kinesiska världsettan Wang Chuqin. Så vad ska egentligen stoppa honom från att utöka vår medaljskörd ytterligare?
Vid olympiskt guld ska han bannemej få en handskriven inbjudan av mig och kollegorna Allvin, Bertilsson och Dreco för att komma hit till redaktionen och delta i en hederlig rundpingis. Även om våra insatser vid lunchrummets pingisbord nog är ganska bleka i jämförelse med hans tror jag ändå vi kan bjuda honom på ett gott garv. Framåt, Truls!
HETT
Omstarten
Jorå, snart går den lokala fotbollsfabriken på högvarv igen! Vi kickstartar höstsäsongen med VIF:s bortamöte mot Hemgårdarna på fredag och sen rullar det bara på fram till höstmörkret tar tag i oss rejält där någon gång i oktober.
Det är mycket spännande som väntar. Kommer VIF-damerna hålla ut och säkra seriesegern? Är VIF:s herrar tillräckligt slagkraftiga för att kämpa i toppen ända in i mål? Kommer Tuna och Djursdala steppa upp? Ska Hebe fortsätta sluka upp allt motstånd och gå rent? Kan Rimforsa ta klivet upp? Vad händer med Kisa? Vem är du? Vem är jag? Levande charader.
Ja, många frågor ska besvaras. Det är bara att spänna fast sig, för det kommer bara svischa till så är det snart november...
Snart är det full fart i den lokala fotbollen igen.
VARMT
Allsvenska resan börjar
Nu börjar allvaret – på riktigt. Truppen är klar, tränare är på plats. Den hårdaste träningen är genomförd. Nu ska det bli ett Hockeyallsvenskt lag av det här Vimmerby Hockey.
Den här veckan samlas stora delar av truppen för att genomföra fystester, under ledning av fystränaren Adam Koponen. På måndag väntas det vara ispremiär, med Peter "Piva" Johansson vid rodret. Bara fyra dagar senare (!), nionde augusti, väntar första träningsmatchen borta mot Tingsryd.
Kör så det ryker, VH!
Nu börjar allvaret på riktigt för Jakob Heljemo och hans Vimmerby Hockey.
KALLT
"Nivåindelnings-gate"
I de lokala medierna kunde ni i helgen läsa om "internmatchen" mellan Vimmerby IF:s P13-lag i Bullerby Cup, som slutade med hela 9–0 till det ena laget. Inför säsongen togs ett beslut om att "nivåindela" laget. På kommentarsfälten till en artikel från Dagens Vimmerby har åsikterna haglat in. Vissa menar att barnen måste lära sig motgångar i tid. Andra hävdar att Vimmerby IF gör så gott de kan för att tillgodose majoritetens behov. Många åsikter och killgissningar i ämnet har framkommit. Det allra viktigaste verkar däremot de flesta ha glömt:
Vad säger forskningen?
Jag ska inte påstå att jag ögnat igenom varenda studie som gjorts i ämnet senaste decenniet, långt ifrån. Men av det jag tillskansat mig verkar det inte nödvändigtvis vara så att "nivåindelning", eller selektering om ni så vill, är lika med bättre fotbollsspelare.
I en artikel på Riksidrottsförbundets hemsida, publicerad i oktober 2022, går det att läsa följande:
"Permanent nivåindelning och tidig selektering har visat sig medföra att både känslan av tillhörighet och kompetens påverkas negativt, oavsett vilken nivå utövaren placeras i. Vidare har denna typ av system och ledarskap inom barn- och ungdomsidrotten ett samband både med avhopp och olika former av hälsobesvär."
Jag menar inte att det VIF sysslar med i just det här specifika fallet är permanent nivåindelning, men jag tycker ändå att texten sätter fingret på något. Och för tydlighetens skull är jag medveten om att detta förekommer, och har förekommit, i många andra föreningar.
Enligt mig går det inte att tolka det på något annat sätt än att nivåindelening inte garanterar bättre fotbollsspelare, och dessutom äventyrar det barnens och ungdomarnas hälsa och glädje till fotbollen.
Sen kommer det alltid till en punkt där petningar, bänkningar och uttagningar sett till kompetens är ofrånkomliga. Men frågan är om det inte ska vänta i några år till, i alla fall om man ser till forskningen.
Vad tycker ni?