Ryssen Anton Tjupkov vann före nederländaren Arno Kamminga. Persson låg länge på silverplats, men Tjupkov kom starkt under de sista 50 meterna och även Kamminga smet förbi.
– Det här betyder väldigt mycket för mig, säger Persson.
Nu blir han, efter sin första mästerskapsmedalj i långbana, ett svenskt medaljhopp vid OS i Tokyo. Men sammanlagt blir det bara tre tävlingstillfällen före Tokyospelen.
– Det är inte optimalt, säger han.
Coronapandemin har ändrat förutsättningarna för de flesta idrottare.
För Erik Persson har en flytt till Norge gjort förberedelserna ännu tuffare.
På grund av hårda karantänsregler i det västra grannlandet är det först nu på EM som han gjort säsongspremiär. Gårdagens försök och semifinal på 200 meter bröstsim i EM var hans första på specialdistansen i långbana på 14 månader.
Trots det gick han in i kvällens final med medaljchans efter att ha varit snabbast i semifinalen då han tangerade sin fyra år gamla svenska rekordtid, 2.07,85.
"Inte det man önskat"
Det gäller att få ut max av den korta förberedelsetiden. Efter EM blir det bara två tävlingar till före OS för Persson. Mare Nostrum-deltävlingen i franska Canet i början av juni, där Sarah Sjöström gör comeback efter sin skada, samt Sette Colli i Rom i slutet av juni.
– Det är inte den uppladdningen man hade önskat, men det är det bästa jag har kunnat göra av situationen. Jag får i alla fall två högkvalitativa tävlingar till före OS, säger Persson som kvalade in till Tokyospelen då han tog sig till VM-final 2019 i Sydkorea och blev åtta.
Kungsbackasimmaren tränade i många år på Nationellt elitcenter (NEC) i Stockholm innan han 2019 flyttade till Jönköping för att återförenas med sin tränare Kalle Gårdström.
När Gårdström fick erbjudande om att bli tränare i Bergen flyttade Persson med.
Inte kunnat resa
Men Norge har haft hårda restriktioner under pandemin denna vinter och vår. Det har inte funnits några tävlingstillfällen där och han har inte kunnat tävla utomlands – han missade exempelvis Swim Open i Stockholm – på grund av karantänsreglerna.
Så i stället har han fått träna hårt och avundsjukt fått titta på som åskådare via datorn när hans landslagskompisar tävlat.
– Jag har inte haft möjligheten att komma i väg för det är minst en vecka i karantän när man ska tillbaka hem. Då har det inte varit värt det. Då har vi fokuserat på träningen i stället, säger han.
Annars är han nöjd med flytten, han gillar Bergen, Norges näst största stad, trots att den också är Europas regnigaste.
– Jag är ju från västkusten så jag är van, säger han och skrattar.
Nu kommer han inte att återvända till Norge förrän efter OS. Fram tills dess satsar han på de tävlingar som återstår samt träningsläger.
Så resväskan måste vara sprängfylld med tre månaders bortavaro.
– Nja, jag åker lätt och så hoppas jag att SOK (Sveriges olympiska kommitté) har en väska till mig när jag kommer till Tokyo, säger han.