Vi når Mathias Rinaldo under onsdagen, några dagar efter Vasaloppet där tusentals skidåkare på både amatör- och elitnivå tog sig de nio milen mellan Sälen och Mora. Trots urladdningen var han snabbt tillbaka i träning.
– Jag vilade bara en dag, igår var jag igång igen med cykling, säger Rinaldo som är en fena på det här med uthållighetsidrotter.
Detta var Kisa SK-åkarens tolfte Vasalopp, han hade elva raka starter innan han stod över förra året. En svensk klassiker har 50-åringen genomfört sju gånger.
– Det började väl som en lätt 40-årskris. Jag skulle göra en svensk klassiker, sen blev det några till. Det senaste jag snöat in på är triatlon och i augusti genomförde jag Iron Man i Kalmar. Jag är 50 år, men har inte peakat än, poängterar Rinaldo.
Tillbaka till skidspåren. För det var sannerligen ingen lätt upplaga av Vasaloppet i år. Vädergudarna var inte helt med på noterna och regnet bidrog till mjuka och svårnavigerade spår.
Men han gjorde det galant och på Vasaloppets hemsida några dagar senare kan man se att han med tiden 05:22:05 till sist hamnade på plats 618 i herrklassen (658 i totalen), bland tiotusentals åkare. De yttre faktorerna störde inte Mathias som hade en tydlig målbild.
– Jag hade en målsättning på att komma topp 1 000. Efter Iron Man i augusti skiftade fokus till skidåkningen som har pågått i ett halvår nu.
Hur har vägen fram till loppet sett ut för dig?
– Det har varit mycket rullskidor och träning på SkiErg (stakmaskin). Jag har fått åka till Eksjö, Vreta eller Sya utanför Mantorp för att kunna åka på snö. Det är ungefär en timmes bilfärd till varje ställe. Så det har mest blivit på helger jag begett mig dit och då åkt lite längre rundor. Jag har generellt tränat 8–15 timmar i veckan. Jag förberedde mig väl och lyckades hålla mig frisk dessutom.
Jag misstänker att det blev mycket kolhydrater dagarna innan?
– Nej, faktiskt inte. Jag är inte så mycket för att kolhydratladda. Jag försöker få i mig lite extra vätska, men annars äter jag ganska normalt. Jag är istället noggrann med att fylla på rejält under loppets gång, med snabba kolhydrater i form av olika geler och sportdryck.
Och till den självklara frågan... Hur var känslan när du tog dig över mållinjen?
– När jag kom in i mål hoppades jag bara att det funkat någorlunda och att jag nått målet. Då frågade jag en kille som jag hamnade bredvid vilken plats han kom in på. "Någonstans på 600 tror jag", sa han. "Hur länge har du stått här då?", svarade jag. När han berättade att han precis kommit in sa jag bara "Va?! Vad säger du?". Jag blev helt tårögd.
Men tro inte att Mathias Rinaldo nöjer sig med detta 2024. På frågan om vad som väntar härnäst blir svaret att de stora målen framåt är en halv-Iron Man i Jönköping och en hel Iron Man i Kalmar. Därtill ska han försöka klämma in ett maraton och Vätternrundan.
– Jag trivs i situationer när det blir lite grisigt och tufft. Jag hittar någon styrka inombords där jag lyckas plåga mig igenom det värsta. Hade det varit så enkelt hade alla gjort det. Vissa träningspass kör jag tills jag kräks. Men känslan när man kommer in över mållinjen är helt underbar, och gör allting värt det.