Lugn, avslappnad. Ha kontroll.
Sitt ner och analysera läget.
Hoho. Dra den om rödluvan och vargen också.
Jag har varit tränare och ledare i många år, i olika roller och i olika lag.
Nu verkar jag i Djursdala och trivs väldigt bra med det.
Men fortfarande lurar jag mig själv, gång på gång. I match efter match.
Jag intalar mig själv de där orden du läste först. Lugn, avslappnad. Ha kontroll.
Typ två-tre minuter in i matchen är jag igång. Jag lämnar bänken, vankar fram och tillbaka. Det är som att jag blir en annan person. Oftast ser jag inte ens publiken. Det skulle lika gärna kunna vara 2500 åskådare (nåja!) på Dalavallen, som en tunn skara på 15 personer. Jag tror knappt att jag skulle notera skillnaden. Ibland är jag inte ens medveten om att mina nära och kära är där och kikar. Jag har fullt fokus på vad som händer på den där gröna mattan, från minut 1 till 94. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad som händer i min skalle och själ. Jag får väl rådfråga någon expert på området. Det är som jag är inne i en egen bubbla. Som att jag lever ett liv utanför mig själv (okej, jag håller med... det där lät väldigt flummigt), men ni fattar.
Peppar, peppar. Det har blivit något bättre – trots allt. Jag kan till och med notera att någon står och hänger på räcket vid sidan av lagledarbänken och till och med vem det är. Bravo. Samtidigt kan jag tänka mig att våra kära domare är ganska trötta på mig. Inte för att jag är typen som skriker vilt och högljutt, jag hoppas inte det i alla fall. Utan snarare för att jag har så förtvivlat svårt för att hålla mig innanför det där tighta tekniska området. Jag får, med all rätt, mina bannor då och då av domarna. Men sanningen är den att jag inte är medveten om var jag befinner mig på planen. Min tränarkollega Patrik Nilsson skulle nog knappt bli förvånad om jag plötsligt befann mig bakom något av målen och gav instruktioner till spelarna – mitt under matchen.
Nu är jag inte ensam om att leva mig in helt i tränarrollen. Så är det nog för de allra flesta. Det vore jäkligt intressant att se på film hur jag agerar under en match. Eller intressant..., snarare skrämmande, antar jag.
Om några dagar har vi match mot Lojal. Jag minns hur det var förra året, i kvalet. Ekensved har kanske världens minsta tekniska område. Jag vet inte hur många gånger jag och linjedomaren höll på att braka in i varandra. Arg var han i vilket fall när han sprang där fram och tillbaka längs sidlinjen.
Jag får trösta mig med att mitt "beteende" grundar sig på ett starkt engagemang. Snart är det dags att ta en tur in i "bubblan" igen.
Lugn. Avslappnad. Ha kontroll. Eh..., vad betyder det.