På de fyra VM och tre EM Sagnia ställt upp i har hon som bäst blivit sexa.

Förklaringen innefattar mer än bara form och fysik.

– Det är väldigt mycket mentalt. De som klarar att vara kyliga i huvudet, det är de som tar sig långt. Det spelar ingen roll vad man gjort för resultat tidigare under säsongen.

"Mer stabil"

– Det är en pressad situation. Det gäller att vara tuff, ta för sig och bara köra, säger Sagnia inför mästerskapet i polska Torun.

Med 6,82 har hon det näst längsta hoppet i världen i år, enbart slaget av italienska stortalangen Larissa Iapichino som hoppat 6,91.

Och när Sagnia beger sig till inne-EM är det som en svensk medaljkandidat.

– Det är så jävla nice. Jag känner mig riktigt riktigt bra. På topp. Vi har jobbat mycket med ansatslöpning och teknik som börjar sitta. Det är fortfarande en del att göra men det är en stor del som vi klarat av.

TT: Hur ser du på medaljchanserna?

– Chanserna är bra. Jag åker dit mer erfaren, mer stabil. Jag är i bra form, träningen har flutit på och kroppen känns bra. På så sätt är chanserna stora.

"Nära men ändå långt bort"

– Vi är sex tjejer som skulle kunna ta medalj så det är tufft, men det gäller att gå in till EM och vara iskall. Bara ha fokus på det vi jobbat på och som vi gjort på alla andra tävlingar. Sedan får vi se hur långt ens bästa tar en.

Samtidigt fortsätter satsningen mot att nå drömgränsen på sju meter – en centimeter över Erika Johanssons svenska rekord.

– Det är nära men ändå så långt bort, den gränsen är något man vill ta som längdhoppare, men det gäller att ha tålamod kring det och att många detaljer klaffar. Det är inte så lätt som många tror men det är inte heller svårt när allting stämmer. Jag kör min träning och blir starkare och snabbare. När jag fått ihop de här pusslen kan det nog bli bra.

Inne-EM i Polen avgörs mellan 4 och 7 mars.