Trots förberedelserna är förhoppningarna relativt höga inför VM.

– Kvalet ska gå bra och när jag kommer till start på lördagens final kommer jag att köra för medalj. Men med tanke på min bakgrund skulle det inte vara hela världen om jag kommer tia, säger Näslund.

Inledningen på den här säsongen har varit en mardröm för Sandra Näslund. I samband med en av de sista träningarna inför världscuppremiären föll hon och skakade sig allvarligt i högra knäet. Därefter har hennes skidliv präglats av en jobbig rehabträning, som utvecklade sig till en kamp mot klockan för att kunna vara med på VM i Idre.

Ologisk rehab

– Det hade varit för jävligt att inte kunna vara med när VM avgörs på hemmaplan. Det är enda gången man har chansen att uppleva det, säger Sandra Näslund och berättar om den tuffa rehabträningen:

– Det har inte känts bra att naturligt jobba sig igenom smärtan för att bli bättre. Vissa saker har gjort ont, när man trott att det skulle gå bra, medan andra moment har varit tvärtom. Det började göra ont men gick bättre. Hela rehabträningen har varit svårtolkad och ologisk.

I lördags tog Sandra Näslund beslutet att hon skulle ställa upp på VM. Men det var först på måndagen hon åkte en bana för första gången efter skadan.

– Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas. Det var nervöst och tufft med många känslor, eftersom jag inte åkt en skicrossbana på två och en halv månad. Och att då direkt gå in i den största banan vi har... Man visste ju inte hur det skulle kännas i knäet.

Blandade känslor

Sandra Näslund klarade måndagens två planerade åk bra samt tisdagens duell i banan mot landslagskompisen Alexandra Edebo.

– Jag kanske inte hade den bästa känslan under träningarna, men det fungerar, knäet håller och jag vågar pusha alltmer.

Men hon har blandade känslor inför onsdagens kval.

– Det känns jobbigt att inte kunna vara på topp när VM går på hemmaplan, samtidigt som jag för några veckor sedan inte trodde på någon åkning här säsongen. Men nu är det först kval och det borde jag ta mig igenom.