Idrottsklubbar kämpar med ekonomin, fansen letar efter något att göra. Men tillsammans gör de vad de kan för att mota utmaningarna under en pandemi som har satt mer eller mindre hela idrottsvärlden ur funktion.
Ingen vet när de olika säsongerna kan dra igång igen, och de svenska föreningarna gör till dess sitt bästa för att samla in pengar på olika sätt. I veckan lanserade till exempel herrallsvenska fotbollsklubben BK Häcken "schäslongskortet", ett slags fiktiv biljett till lagets planerade kvartsfinal i svenska cupen mot Elfsborg. På grund av coronaviruset kommer matchen troligen att spelas utan publik, men Häcken hoppas ändå sälja fler än 19 205 "biljetter" för att på så sätt toppa klubbens officiella publikrekord.
Pengar rullar in
Sett till andra liknande satsningar är supportrarna, åtminstone till de herrallsvenska klubbarna, mycket benägna att hjälpa till. AIK har till exempel fått in närmare två miljoner kronor i en medlemskampanj, medan IFK Göteborgs supporterklubb har samlat in flera tusen nya medlemmar den senaste tiden, och även flera mindre klubbar har dragit in en hel del pengar.
Katarzyna Herd, doktorand i etnologi vid Lunds universitet, ser en ny vardag där klubbar och fans försöker fylla hålet efter alla uppskjutna och inställda matcher och turneringar.
– Idrott är något där man känner gemenskap, där man kan uttrycka sin identitet inom en grupp, och där man kan känna att man bidrar med något. Och man får också något tillbaka, det finns en betalning i form av känslorna. När det nu försvann kan det kännas tomt, säger Katarzyna Herd.
– Men för tillfället ser man hur många skapar sig andra möjligheter som baseras på idrotten, till exempel alla klubbar som säljer fiktiva biljetter. Det är lite skoj, att man försöker slå publikrekord trots att man inte kan vara där. Det visar hur kreativt det kan vara.
Glädjande supporterilska
Ur supportrarnas perspektiv kan det också vara ett sätt för att inte falla ur sitt dagliga sammanhang.
– Jag tror att det är en glädje i att känna ”nu behövs jag”. Man känner att det personliga engagemanget behövs, och varje krona räknas. Så även om man skänker 50 kronor så är det fantastiskt, för man känner att man kan bidra.
Hon har sett andra exempel på människors behov av att känna tillhörighet även i vakuumet som uppstått i idrotten. Ett kommer från Italien, där ett videoklipp visar hur Romasupportrar sjunger sången "Grazie Roma" från sina balkonger samtidigt som en supporter från värsta rivalen Lazio råkar passera nedanför.
– Vi behöver någon form av kontakt och känslor som man kan uppleva med varandra. I Italien såg man hur Romasupportrarna spelade en av sina låtar högt på balkongen, och sedan kom det en Laziosupporter på gatan och bara skrek och skrek. Och alla verkade tycka att det var fantastiskt – att ”åh, vi hatar fortfarande varandra”, säger Katarzyna Herd.
Gratiskonserter
Det går till stor del att jämföra idrottens nya vardag med kulturens, även om det i det senare fallet kan vara lättare att få sin dagliga dos. Världsberömda museet Louvren i Paris har flera virtuella visningar, högt aktade Berlinfilharmonikerna erbjuder just nu sina konserter utan kostnad och The Met i New York streamar operor varje kväll, för att nämna några exempel.
Men även om sportentusiaster har det lite torftigare – repriserade matcher och krönikor fyller kanske behovet till viss del – så är idrottsfans samtidigt rätt härdade, säger etnologen Katarzyna Herd.
– Man måste komma ihåg att supportrar är väldigt bra på att bita ihop och leva med väldigt konstiga och jobbiga säsonger. Jag har pratat med folk som berättat hur de ibland har velat att vissa säsonger bara ska sluta, att man efter två matcher redan känner ”det här går inte, vi kommer att sluta sist”.
– Jag tror att det kan vara en resurs för att leva igenom den här perioden.