Björn Borg, tennis

Efter sex titlar i Franska Öppna mellan 1974 och 1981 och fem segrar i Wimbledon under samma period valde den svenska superstjärnan att ta en paus från tennisen. Två år senare, 1983, meddelade Borg att karriären var helt över, eftersom han – som han själv uttryckte det – inte kände någon inre glöd. 1991 var den där glöden tillbaka. Borg bestämde sig för att göra comeback, med en replika av sin gamla träracket som han firat stora triumfer med tidigare. Hur det gick? Inte alls. Återkomsten blev ett stort misslyckande och 1993 lade Borg av för gott.

Mario Lemieux, ishockey

Kanadensaren Lemieux debuterade för Pittsburgh i NHL 1984 – och gjorde mål i sitt allra första byte. Det blev startskottet på en enastående karriär, som tyvärr också kantades av skador och sjukdomar. 1990 tvingades han till en ryggoperation och missade då många matcher, 1993 var han borta under en längre tid på grund av lymfcancer och 1994 valde han att ta sitt första uppehåll från hockeyn. Ett år senare var han tillbaka igen, och meddelade snart att den efterföljande säsongen skulle bli hans sista. När Lemieux tog sitt tårfyllda farväl valde Pittsburgh att hissa hans tröja, nummer 66, i taket på arenan. Men klubben skulle få anledning att ta ner den igen. I slutet av år 2000 gick Pittsburgh dåligt, och det i kombination med hårdare straff mot tacklingar och sonens vilja att se sin pappa spela hockey gjorde att Lemieux snörde på sig skridskorna igen. Totalt blev det fyra poängfyllda säsonger till i Pittsburgh innan "Super Mario" lade av, delvis på grund av ett hjärtfel.

Mike Tyson, boxning

Att boxare slutar och sedan gör comeback är väl kanske inget att höja på ögonbrynen åt, men "Iron Mikes" återkomst är ändå något utöver det vanliga. 1990 – efter att ha vunnit 37 raka matcher, varav 33 på knock out – chockförlorade Tyson sin VM-titel till nederlagstippade James "Buster" Douglas och när han två år senare dömdes till ett längre fängelsestraff för våldtäkt trodde nog alla att karriären var över. Men Tyson tog sig tillbaka. 1996 erövrade han såväl WBC- som WBA-bältet och kunde återigen titulera sig världens bästa tungviktsboxare. Amerikanen Tyson förlorade dock sina bälten relativt snabbt igen och efter det har han vid flera tillfällen försökt ta sig tillbaka till toppen, utan att lyckas vidare bra.

Billie Jean King, tennis

Kanske den bästa kvinnliga tennisspelaren genom tiderna, utan tvekan den viktigaste. King, som stred lika hårt för jämställdhet och lika löner som för titlar på banan, tog ett uppehåll från singeltävlandet under en tid på mitten av 70-talet, då hon vunnit i princip allt, och fokuserade i stället på dubbel och mixed. Men snart var amerikanskan tillbaka även i singel – och hon fortsatte naturligtvis att vinna. 1989 blev hon den äldsta vinnaren på WTA-touren då hon 39 år gammal besegrade Alycia Moulton i finalen i Edgbaston Cup i Birmingham. 1990 lade hon racketen på hyllan, men King har sedan dess fortsatt att kämpa för kvinnor inom världsidrotten.

Michael Phelps, simning

Efter en närmast osannolikt framgångsrik karriär meddelade amerikanen Phelps 2012 att han var färdig med simningen med orden "jag är klar, jag vill inte mer". Då var prisskåpet fyllt av bland annat 18 OS-guld och 26 VM-medaljer av samma valör. Efter två år kände emellertid Phelps att han hade mer i sig. Han togs dock inte ut till VM 2015, men väl till OS i Brasilien 2016 – och där blev det otroligt nog fem nya guld och dessutom ett silver. Efter succén i Rio de Janeiro slutade Phelps på nytt och han anses numera vara en av de olympiska spelens största genom alla tider.

Michael Jordan, basket

1993 blev Jordans pappa mördad och det tog mycket hårt på den amerikanske basketikonen. Trots att han enligt många stod på toppen av sin karriär valde han att sluta, för att i stället satsa på baseball – en sport som låg hans pappa varmt om hjärtat. Men Jordan var långt ifrån lika framgångsrik med slagträt i handen och 1995 kallade klubben Chicago Bulls till presskonferens. Ryktena visade sig stämma. Jordan skulle göra comeback. Med megastjärnan i förarsätet blev Bulls återigen NBA:s mittpunkt och Jordan ledde laget till tre nya titlar. 1999 spelade Jordan sin sista match för Bulls, 2001 var han dock tillbaka i NBA igen – den gången för Washington. Och även om han fortsatte att prestera bra basket nådde han aldrig samma otroliga höjder som under 1990-talet. 2003 tackade Michael Jordan för sig för gott.

Darra Torres, simning

Hon kallas comebackernas drottning, och har döpt sin självbiografi till "Ålder är bara en siffra, nå dina drömmar när som helst i livet". Den amerikanska simmaren Darra Torres kan det här med återkomster. Torres var med och tog OS-guld på 4x100 meter både 1988 och 1992, sedan tog hon ett sju år långt uppehåll. 1999 var hon tillbaka i bassängen igen och året efter simmade hon hem inte mindre än fem medaljer i OS i Sydney, varav två guld. 33 år gammal blev hon den äldsta simmaren i OS-historien att ta guld och visst gick att tro att hon kände sig nöjd så. Men icke. 2007, 40 år gammal och bara 16 månader efter att hon hade blivit mamma, var Torres återigen tillbaka i världstoppen då hon kvalificerade sig för OS i Peking nästkommande år. Och där blev det ytterligare medaljer, totalt tre silver. Först när hon misslyckades med att kvala in till OS 2012 gav hon upp karriären helt, som gav henne bland annat tolv olympiska medaljer.