Skånetjejen är färgstark och intressant, på många sätt. Och som ni nog redan insett, en person med många järn i elden. Så har det alltid varit och kommer nog också att förbli. Annars skulle det inte funka. 

– Det är så jag är, säger hon och tar en tugga på maten när vi träffas över en lunch, och tillägger: 

– Det vore rena mardrömmen för mig att ha en helg utan något på schemat med inplanerade aktiviteter. Jag skulle bli sjukt stressad. Nä, det går inte. I så fall skulle jag se till att hitta på något att göra, direkt. 

En kort stund senare tar hon upp sin telefon, visar mig kalendern för några dagar. Eh..., jo. Jag har aldrig sett något liknande. I stort sett fanns en anteckning skriven varje timme med inbokade grejer. Dag efter dag. 

Frida Sethsson berättar även om Vimmerby BK:s tunga start på säsongen.

Foto: Torbjörn Allvin

Som sagt, struktur. Det har också varit en viktig del för henne i idrottskarriären. Den så framgångsrika. Med tydligt uppsatta mål, målmedvetenhet och hög ambitionsgrad. 

– Du ska veta att det var en kulturkrock utan dess like när jag träffade Johan (hennes make). Han idrottade bara för att ha skoj. För mig finns inte det på kartan. Jag vill prestera och har en jäkla drivkraft. Han kan däremot bara rycka på axlarna. 

Pannbenet, passionen och talangen har tagit henne till 19 (!) SM-guld i bowling, från junioråldern och framåt. Hon förstod också mycket tidigt att hon hade förutsättningar och anlag för att bli bra. Riktigt bra. 

– Jag var bara 14 år när jag vann Juniormasters (rikstäckande tävling) för både tjejer och killar upp till 18 år. Det var förresten i Vimmerby. 

Orten som senare skulle bli hennes hemvist och trygga borg. För så har det inte alltid varit, långt ifrån. 

– Jag är ett "maskrosbarn", där mina föräldrar skildes tidigt. Min mamma var periodare och min pappa tog senare livet av sig. Idrotten fångade upp mig tidigt och har betytt otroligt mycket för mig. Uppväxten var stökig, kort och gott. 

Hon berättar rakt och ärligt, utan krusiduller.

Frida säger vidare att hon i tidig ålder blev vuxen och självständig med tanke på allt som var runtomkring. Det har också präglat henne som människa och till den hon är idag. 

– Jag upplever att många kan gå omkring och grubbla och älta saker och ting som hänt. Sån är inte jag. Jag försöker att leva i nuet så mycket som möjligt och blicka framåt. Visst kan det finnas lite jobbiga stunder, men de går över ganska snabbt. Jag ser sånt som hänt som erfarenheter och som jag kan lära mig något av. Som något som berikar mig. Bland det värsta jag visste när jag var yngre i Höganäs var att många tyckte synd om mig. Så kände inte jag alls. 

Kärleken tog henne alltså så småningom till Vimmerby. Nu har hon både man, två barn (Emmie och Hanna), hus och sommarstuga. Jobbar som KMA-chef på BoKlok i Gullringen, är assisterande förbundskapten för Island – och lirar själv på allsvensk nivå i Vimmerby BK. Men det visste ni säkert redan. VBK, ja. Det som artikeln var tänkt att handla om. Laget har fått en usel start, med idel förluster. I helgen väntar BK Nobel från Karlskoga i hemmahallen. 

Varför har det gått så dåligt?

– Finns flera förklaringar. Det beror inte enbart på att vi har en ganska tunn trupp, där vår högstanivå inte mäter sig med flera av våra konkurrenter och där lägstanivån ibland är för låg. Det viktigaste är nog ändå att vi inte hängt med i utvecklingen. Bowlingen har nästan revolutionerats senaste 10–15 åren. Idag räcker det inte att göra tekniskt väl utförda bowlingslag, utan för att vara framgångsrik krävs att man har koll på materialet, strukturen, banprofilen och mycket annat. Där kan jag känna att intresset och engagemanget inte riktigt finns. Där har Varta (allsvenska laget från Hultsfred) kommit en bit längre. 

Hon har ändå hopp om att det ska vända. Under uppehållet har en hel del diskuterats, ventilerats och analyserats. 

– Det känns som att vi är på rätt väg. Jag och flera med mig har bland annat fixat nya klot. 

Strategen Frida Sethsson skulle gärna vilja coacha mer, men där är hon inte riktigt än. Livspusslet och den fortsatt brinnande passionen för att spela själv tillåter inte det. 

Hur ser förresten en perfekt dag ut för dig?

– Jadu, det vore nog att vara med på någon av barnens aktiviteter och sen få träna själv. Kanske också att se något bra på TV, i så fall sport. Det är det enda vi ser på, haha. 

Har du något favoritlag då?

– Jag gillar att se landskamper, men är det något lag jag håller på så är det Rögle i hockey och HIF (Helsingborgs IF) i fotboll. 

Hur väl man än trivs i Småland...är man skåning så är man.