Nyheten att Stina Nilsson byter sport slog ner som en bomb på söndagseftermiddagen. Den var kanske extra explosiv eftersom den kommer i en tid då nästan hela idrottsvärlden står still samtidigt som samhället är närapå paralyserat av coronavirusets utbredning.

Nilsson ville egentligen avvakta.

– Jag vill inte att folk ska tro att jag tror att idrott är viktigt nu. Jag fattar att annat är viktigare. Men det blev samtidigt väldigt svårt för mig att stå på vallen varje dag utan att folk frågar varför jag är där. Därför är det ändå skönt att öppna upp och säga att jag gör det här för att jag tycker att det är så kul, säger Stina Nilsson till TT.

"Inte tillräckligt bra"

Den 26-åriga OS- och VM-guldmedaljören följer därmed i samma spår som bland andra Magdalena Forsberg, som sadlade om från landslagsåkare i längdskidor till att bli en av världens främsta skidskyttar. Dit är det dock väldigt långt, säger Nilsson.

TT: Hur bra är du på att skjuta?

– Absolut inte tillräckligt. Men jag ser det här som en jäkligt rolig utmaning och jag känner mig superpeppad på att göra det. Det ska bli kul.

Den senaste tiden har hon tränat med lagkompisar på skyttevallen på Östersunds skidstadion, men redan i somras fick Nilsson testa på lite när hon råkade vara i Ramundberget samtidigt som skidskyttarnas U-landslag.

– Då var jag inte alls bra. Men själva grejen med att skjuta var jättekul och jag kände att ”nog ska jag kunna träna upp mig och blir bättre”. Det är det jag går i gång på, att det blir en rolig utmaning.

Sagan Seefeld

Nilsson har varit med i längdlandslaget sedan 2013 och har de senaste åren varit en av världens allra främsta åkare, inte minst i sprint. Hennes främsta meriter är OS-guldet i sprint 2018 liksom de dubbla VM-gulden i sprintstafett och stafett 2019.

Fjolåret var speciellt för henne då hon mot alla odds kom till start i VM i Seefeld efter en svår lårskada, och där tog de två stafettgulden liksom ett VM-silver i sprint. Hon vann också sprintcupen den säsongen.

– Seefeld var den perfekta sagan med det perfekta slutet. På ett sätt går det nog inte att få en vackrare upplevelse än jag fick då. Man kan likna en satsning med att bestiga berg och att se en topp är fantastiskt, men det är kanske ännu roligare att blicka bortåt och se "vad finns det mer?".

"Jävlar vilket tryck!"

Den senaste säsongen tog slut redan vid årsskiftet då en skada stoppade henne från fortsatt tävlande. Det gav henne tid både till att tänka och till att testa sina färdigheter med geväret. Och när hon samtidigt såg tv-bilderna från skidskytte-VM i Antholz, och den publikfest som var där, ville hon inte vänta längre.

– Det inspirerade väldigt mycket faktiskt. Jag ska inte sticka under stol med att när jag var hemma och tittade på tv på dels den här skandinaviska touren (norsksvenska längdtävlingen Ski Tour) och VM i Antholz, så kände jag verkligen "Wow! Jävlar vilket tryck." Det såg fantastiskt kul ut.

Stina Nilsson tror dock inte att hon är bra nog för ta sig in i skidskyttarnas A-landslag i dagsläget.

– Nej, absolut inte. Jag platsar inte där just nu, tror jag. Men det som är bra är att det är en lång sommar, jag hinner träna jättemycket, jag hinner skjuta jättemycket och sedan hoppas jag kunna åka till mig en plats när det väl blir dags, säger Sina Nilsson.