Linn Svahn bjöd inte direkt på sig själv i samband med presentationen av de svenska VM-sprintlagen. Varje fråga studsade tillbaka till journalisterna i form av mumbojumbo i stil med "VM är som vilken annan tävling som helst" och "alla som står på startlinjen kan vinna".
Det var en parodi till intervjutillfälle – en del skulle nog sträcka sig till att kalla Svahns uppträdande barnsligt – men framför allt gick svaren inte att ta på allvar från någon som vunnit fyra av sju världscupsprintar i vinter, och alla utom en som hon ställt upp i.
Svahn må vara 21-årig VM-debutant. Men hennes överlägsenhet hittills den här säsongen gör att hon är en av mästerskapets allra största guldfavoriter.
– Jag ser bara möjligheter, inga utmaningar. Och möjligheterna är oooooerhört stora, var det mest öppenhjärtiga Svahn hade att säga om saken under tisdagens pressträff.
En helt annan Svahn
Spola tillbaka bandet bara några få dagar och man hittar en betydligt mer frispråkig längdåkare. När TT pratade med Svahn under förlägret i Saxnäs förklarade hon hur hon såg på att gå in som ett så stort guldhopp trots att hon gör sitt första VM.
– Det är ganska häftigt, eller hur? Det är ganska coolt. Jag trivs med att ha förväntningar på mig, jag gillar ändå att känna att folk tror på mig. Men det viktigaste är ändå att jag själv går in och har höga förväntningar på mig och verkligen tror på det jag har gjort så att jag kan tro på det jag ska göra.
– Och det gör jag. Jag känner mig väldigt trygg i den situationen som jag är i och att det ska bli bra.
TT: Du låter mer taggad än nervös?
– Ja då, ja då. Det brukar vara så. Jag är oftast laddad när jag börjar känna att jag verkligen har något att köra för. Och det har jag ju. Jag känner att jag har något bra på gång och då är det bra.
Vill känna sig oslagbar
Hon möter hård konkurrens inte minst från de svenska lagkamraterna. Maja Dahlqvist, Jonna Sundling och Johanna Hagström har alla stått på pallen i världscupen i år, och är starka medaljkandidater alla tre.
Men den allmänna känslan är att Linn Svahn varit nästintill oslagbar i sprint så länge hon stått på benen (i Ulricehamn, enda missen, åkte hon ut efter att ha ramlat i kvartsfinalen).
Och det är något hon själv kan relatera till.
– Jag hoppas att jag är i så pass bra fas och form, och har så pass bra förutsättningar när jag står på start, att det nästintill är den känslan som jag kommer att ha. Men det är farligt att känna sig så, man måste vara ödmjuk i sprint, för det är så mycket som kan ske och snabba kast hela tiden.
– Men jag vill känna att min kropp och mitt huvud och allting runtomkring är så starkt att man nästan är på den nivån att i dag, i dag är det jag mot ett mål.