Tidigare i veckan gick tonårssensationen ut i branschtidningen Behind The Raquet och berättade att ett år innan bravaderna på det klassiska tennisgräset var hennes lust att lyfta racketen närmast obefintlig.
I de unga tonåren pekades Gauff ut som damtennisens nästa stora stjärna – och det blev till slut för mycket för henne.
– Hela tiden hade jag varit den yngsta att uppnå saker och det ledde till en hajp som jag inte önskade mig, säger hon.
Amerikanskan gick in i en depression.
– Jag kämpade med att reda ut om det verkligen var det här jag ville. Jag har alltid haft resultaten, så det var inte det, utan jag märkte bara att jag inte njöt av det jag älskar, skriver hon i Behind The Raquet.
Funderade på lång paus
Hon övervägde att ta ett årslångt uppehåll från tennisen.
– Att inte göra det var bevisligen rätt beslut, men det var nära att det inte skulle bli så. Jag var förvirrad. Det var många stunder jag satt och grät och hade såna tankar. Jag kom ur det starkare än någonsin.
– Jag insåg att jag var tvungen att börja spela för mig själv och inte för andra. Jag var riktigt deprimerad i ett år.
I sydvästra London kom glädjen tillbaka – och den här gången kunde hon hantera uppmärksamheten. Som 15-åring var Gauff den yngsta damspelaren hittills att kvala in till huvudturneringen. Redan i första omgången slog hon ut Venus Williams. Först när blivande vinnaren Simona Halep väntade i den fjärde omgången tog det stopp. Rumänskan vann i två raka set, 6–3, 6–3.
Vill inte bli jämförd
Gauff visade i såväl US Open (nådde tredje omgången) i höstas som i Australian Open (fjärde rundan) i januari att Wimbledon inte var en udda lyckträff. Dessutom vann hon WTA-titeln i österrikiska Linz och blev där den yngsta vinnaren på damtouren sedan 2004.
Inför Wimbledon var hon rankad 313 i världen – nu är hon nere på 52:a plats.
Men än vill hon inte bli jämförd med systrarna Venus och Serena Williams, två av damtennisens dominanter de senaste 20 åren – och som båda slog igenom i ung ålder.
– Jag är inte på deras nivå än. Det är inte rättvist mot systrarna Williams att de ska jämföras med någon som precis är på väg uppåt. Jag ser fortfarande på dem som mina idoler. Naturligtvis hoppas jag att nå dit där de är, men de är också två kvinnor som visat mig vägen och därför kan jag aldrig bli som någon av dem.