Sverige stod över världscuptävlingarna i Dresden och Davos på grund av coronapandemin. Utöver det har den svenska dominansen i damsprint varit enorm.
Fem tävlingar med svenskt deltagande har gett lika många blågula segrar. Två av gångerna har Sverige tagit hem samtliga pallplatser och ytterligare två tävlingar har slutat med minst två svenska åkare bland de tre främsta. Totalt innebär det elva pallplatser av femton möjliga.
Så att det ska bli svensk medalj i torsdagens inledande VM-sprint är en riktig lågoddsare. Frågan är snarare hur många det blir.
– Man skulle kunna säga att de absolut största konkurrenterna finns i det här laget, säger Jonna Sundling, som har två tredjeplatser i världscupen i vinter.
– Mina tankar är att jag ska göra det absolut bästa jag bara kan, och sedan siktar jag såklart på att ta mig högst upp på pallen.
"Därför vi är så bra"
Hon är definitivt en utmanare till guldet, även om Linn Svahn är den stora favoriten efter sina fyra världscupsegrar den här säsongen. Och faktum är att alla svenska åkare som ställer upp har realistiska segerchanser.
Maja Dahlqvist tog till exempel sin första världscupseger när hon vann sprinten i Ulricehamn i början av februari (när Linn Svahn ramlade i kvartsfinalen).
– Det var riktigt skönt, faktiskt. Det tar jag verkligen med mig in här, att grundformen är bra, säger Dahlqvist, som utöver segern har två andraplatser i vinter.
Om den interna konkurrensen, säger hon:
– Det är klart att det är väldigt tajt och det är väl därför vi är såpass bra, vi har kört ihop och har den konkurrensen på hemmaplan hela tiden. Man kan aldrig slappna av.
– Är man uttagen i det här laget, då ska man gå för guld.
Sist in i laget var Johanna Hagström. Hon blev tvåa bakom Dahlqvist i Ulricehamn och har också en fjärdeplats den här säsongen. Ändå var hon inte ens given i VM-truppen, där hon tog platsen framför bland andra Anna Dyvik, SM-guldmedaljör som också hade varit medaljkandidat på VM.
Nu går Hagström för pallen.
– Vi får hoppas att jag kan ställa till med något stort. Jag vet att jag har bra potential och när jag åker bra åker jag väldigt fort. Det är klart att jag siktar på medalj, säger Hagström.
Bara hänt två gånger
Hon kan utmana sina landslagskollegor på träning. Då kan hon också konkurrera med resten av världseliten, säger hon.
– Det ger jättemycket självförtroende. Jag har bevisat att jag kan slå dem på träning, de sparrar mig och förhoppningsvis sparrar jag dem.
TT: Om man blir bästa svenska på torsdag, hur långt räcker det då?
– Då räcker det högst upp, det kan jag säga.
Sedan historiens första VM 1925 har Sverige bara tagit mer än en pallplats i ett lopp vid 19 tillfällen. På damsidan har det faktiskt bara hänt en enda gång, när Emelie Öhrstig vann sprinten i just Oberstdorf 2005, före Lina Andersson.
En svensk trippel då?
Det har bara skett två gånger: Gunde Svan, Torgny Mogren och Lars Håland sopade rent på 15 km i Lahtis 1989 och Gunnar Eriksson, Enar Josefsson och Nils Karlsson gjorde detsamma på femmilen i Lake Placid 1950.