Slopestylestjärnan Jennie-Lee Burmansson var bara 15 år när hon fick chansen i världscuppremiären i Cardrona på Nya Zeeland 2017.
Det blev en tredjeplats direkt i debuten och senare även totalseger i slopestylecupen. Men när hon skulle ge sig på samma backe i Cardrona ett år senare var olyckan framme.
Burmansson skadade det främre korsbandet i sitt vänsterknä och blev borta i över 14 månader.
Brons i världsungdoms-OS
Comebacken gick över förväntan, bland annat med brons i både slopestyle och i big air vid världsungdoms-OS i januari. Men precis när allt kändes som förut kom covid-19-pandemin och satte stopp igen.
– Det tog lite tid för mig att komma tillbaka till åkningen jag hade innan. Egentligen var det först på X-games, som blev sista tävlingen, som jag kände att jag var tillbaka på den nivån jag var på innan, säger hon.
– Sedan tog säsongen slut.
Därför längtar 18-åringen också lite extra till helgens slopestylepremiär i österrikiska Stubai.
– Jag är sjukt taggad och vill bara komma tillbaka på riktigt, hur det än blir. Det ska bli kul vad som än händer i vinter, säger hon.
Tillbaka i skolan
TT: Hur har allt varit för dig under pandemin?
– Det har väl varit som för alla andra. Säsongen tog slut väldigt tvärt och sedan har man bara varit hemma och gått i skola på distans, säger Burmansson, som går på skidgymnasiet i Malung.
– Men nu under höstterminen har vi fått komma tillbaka till skolan, det är skönt.
Efter premiären i Stubai väntar enligt programmet bland annat en big air-tävling i Copper Mountain i Utah, USA, i december. Osäkerheten kring programmet är dock stor, samtidigt som en tänkt tävling i Peking och tävlingar i italienska Seiser Alm redan ställts in.
– Det gäller bara att ta det som det kommer. Jag är glad om jag bara får åka skidor och kan köra, säger Jennie-Lee Burmansson.
– Förhoppningsvis kan vi få en säsong med några tävlingar nu.
Ensam tjej
Sedan Emma Dahlström lade av i fjol är Jennie-Lee Burmansson ensam i landslaget på damsidan.
Men tack vare gemensamma träningar med Henrik Harlaut och de andra herråkarna är det full fart ändå, enligt förbundskaptenen Niklas Eriksson.
– På herrsidan är det tajt, där tror jag även att Henrik, som varit det stora namnet tävlingsmässigt i Sverige, känner att det kommer många nya bakifrån, säger Niklas Eriksson.
– Jennie-Lee har inte samma konkurrens, men taggas av det här och dras med i killarnas tempo. Vi tränar som ett lag allihopa, tjejer och killar.
TT: Jennie-Lee säger själv att åkningen känns ungefär som innan skadan kom. Håller du med?
– Absolut. Samtidigt har hon en lång karriär framför sig, så det handlar inte om att hon måste komma tillbaka så fort som möjligt.
– Får hon bara åka skidor och ha kul tror jag att resultaten kommer att komma automatiskt.