Den 23 februari i år vann Armand Duplantis stavhoppsgalan i franska Clermont-Ferrand på 6,01 meter efter att ha försökt tre gånger på världsrekordshöjden 6,19.
Det är senaste gången 20-åringen tävlade.
Efter en helt galen inomhussäsong med dubbla världsrekord på 6,17 och 6,18 satte coronapandemin totalstopp.
Karantän i USA
Sedan dess har han suttit i karantän hemma i Lafayette i Louisiana och tränat i föräldrarnas trädgård
– Det har varit jättekonstiga månader inte bara för mig, utan för hela världen. I USA stängdes egentligen mer eller mindre allt ner. Det fanns inga banor tillgängliga för mig, alla lokala banor var stängda. Jag har bott med mina föräldrar sista månaderna och tränat lite stavhopp på bakgården. Det har inte varit de ideala förutsättningarna, säger Duplantis.
Louisiana har så smått börjat öppna upp samhället. Men när det var nedstängt tvingades Duplantis smyga in på en lokal friidrottsanläggning för att få ihop ett träningspass med full ansats. Mamma Helena, som ansvarar för att lägga upp programmet för sonens fysträning, menar att han har tappat mycket under de senaste månaderna.
– Han har tappat, det har han gjort. Det har inte blivit någon rutin. Vi har försökt att springa. Vi har ju en ställning på bakgården, men den är så liten. Det går inte. Vi har fått till en enda träning med full ansats. Vi smög in på ett ställe som var stängt, berättar Helena Duplantis.
Tillbaka i Sverige
I lördags landade familjen på svensk mark. I sommar kommer stavhoppsstjärnan att utgå från Uppsala och ha sin bas där. Redan på torsdag är det dags för första tävlingen på över tre månader.
Tävlingen, "Impossible Games", går på Bislett i Oslo där han ställs mot norrmännen Sondre Guttormsen och Pål Haugen Lillefosse. Dessutom finns fransmannen Renaud Lavillenie med. Han ska dock hoppa hemma i sin trädgård i Pérignat-lès-Sarliève.
– Det är fortfarande en tävling och det är en bra sak. Bara att veta att folk tittar, det gör att jag kommer att känna att det är tävling. Men jag vet inte vad jag kan förvänta mig. Men jag tar det som en riktig tävling.
TT: Hur är formen?
– Det är lite av ett frågetecken nu. Jag har tränat lite sedan jag kom till Sverige. Jag känner mig okej, men inte i toppform, så klart. Jag känner mig redo för att tävla. Jag har saknat det och ser fram emot att tävla. Under en tid hade jag svårt att träna och visste inte heller vad jag tränade för.