"Som ett brev på posten". "Kan inte lära gamla hundar att sitta". "Vad var det nu jag sa igen..."
Klyschorna radas upp. På mig stämmer de på pricken. För några veckor sedan skrev jag att jag bara inväntade en megaförkylning eller en skada nu när jag börjat kunna träna på allvar igen. I lördags var det så dags. Efter tre pass samma dag högg det till i högervaden. Pang. Styrketräning, fotboll och innebandy samma dag är inte det mest ultimata (tror jag) för någon som kommit upp i medelåldern.
Jag förbannar mig själv. Jag lär mig aldrig. Ni kanske är likadana?
Så här har ni det, ett löfte. Att ta det lite easy när väl kroppen känns okej för träning igen.
Annars vet jag inte. Det här med nyårslöfte tenderar för mig och för många andra att gå upp i rök efter en tid. Man kan lova än det ena, än det andra. Nu jäklar! Ofta blir det pyspunka.
2020 är snart här. Bara några dagar kvar. Många ägnar sig åt att summera året som gått. Jag har svårt för det där. Mitt minne verkar tyvärr alltid svika mig, i motsats till några av mina kompisar som är otroliga på årtal och händelser som skett i sportens väg. "Jag kommer ihåg den där matchen 1986, när han gjorde mål i 67:e minuten", typ. Eh..., just det.
I ett 2019 som bara svischade förbi har jag trots allt några saker kvar på näthinnan. Inte minst då landslagets VM-brons i Frankrike, där Kosovare Asllani var en av hela världsmästerskapets allra bästa spelare. Vimmerbytjejen var lysande och visade upp en mognad och en attityd i sitt spel som imponerade stort. Nu var hon inte bara den där fantastiska teknikern och dribblern, utan så mycket mera.
Mer då?
Frida Karlsson mega-genombrott förstås – och den där oförglömliga stafettsegern mot ärkerivalen Norge.
I idrottens värld på lokal nivå har det också etsat sig fast ett par saker. Några bra, några mindre bra: Vimmerby Hockeys framgångar, Dackarnas succé fram till SM-finalen, Filip Bengtssons SM-titel i motocross – och hans triumf i Gotland Grand National, VIF:s degraderingar i fotbollen, alla uppseendeväckande tränaravhopp i trakten, besöket på West Bromwich hemmaarena, alla pingissegrar på jobbet...
Se där. Minnet kanske inte är så kort trots allt.
Nu ska jag snart iväg och träna.
