Jättematchen som spelas i "fel" stad

Inte många städer stänger ner för en fotbollsmatch, ens för någon timme. I Melbourne, och hela delstaten Victoria, har man helgdag dagen före finalen i australisk fotboll för att fira sporten.

Men i år är det något som skaver. För andra året i rad – och andra gången sedan 1897– spelas finalen inte i Melbourne. Hundratals dagliga covidfall och fortsatta nedstängningar har tvingat proffsligan AFL att flytta finalen till Perth, så långt västerut man kan komma i landet, där publik tillåts på matcherna.

– I det stora hela finns det ju värre saker, men det är jobbigt. Det är vår själ och hjärta, säger Joy Damousi, professor i historia som har forskat på sportens betydelse i Melbourne, till TT.

Karnevalskänsla

Melbourne kallar sig själv för världens sporthuvudstad. Och störst av allt tronar den inhemska australiska fotbollen – "Aussie rules" eller "footy" som de flesta säger.

– Det handlar om mer än sport. Klubbarna är medlemsägda, arbetar mycket i samhället och är den stora samlingspunkten för väldigt väldigt många, säger Rob Hess vid Victoria University i Melbourne och författare till en rad böcker om sporten.

Senaste decenniet har ingen final på mäktiga Melbourne Cricket Ground haft färre än 99 000 åskådare och efter två säsonger av mer eller mindre tomma läktare hade arenan kunnat fyllas flera gånger om. Den parad där finallagen traditionsenligt åker genom staden blir i år av naturliga skäl inte heller av.

– Men vi försöker fira. Klubbarnas färger syns på hus och i trädgårdar överallt och lite karnevalskänsla blir det, även om det är svårt, säger Joy Damousi.

"Ett gäng provinser"

Nu är sporten populär också i Perth, och trots stängda gränser såldes finalen blixtsnabbt slut när biljetterna släpptes. Men stämningen i Melbourne står i skarp kontrast till Sydney. Mitt emellan femmiljonersstäderna går en skarp gräns – Barassi line. Söder och väster om linjen är "footy" gud, norr och öster om den är det nästan bara rugby som gäller. Och aldrig mötas de två, eller?

– Det ser inte ut så. Vi har haft det så här sedan 1850-talet, när "footyn" växte fram i guldruschens Melbourne. Sydney var mer brittiskt och konservativt och där spelade de rugby, och med rivaliteten mellan städerna har det fortsatt så, säger Rob Hess.

– Vi har ju sett under pandemin hur vi bråkar och fortfarande är ett gäng provinser i stället för en samlad nation. Jag kan nästan inget om rugby och vet mycket mer om (Sydneys AFL-lag) Swans än vårt rugbylag här i stan. Och jag jobbar ändå med det här, säger Joy Damousi.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Av AFL:s 18 lag kommer tio från Melbourne-området. Samtidigt har tio av rugbyligan NRL:s 16 lag sin hemmaplan inom två timmars bilresa från operahuset i Sydney.

– Vi har inte riktigt lyckats ta över, än. De älskar sin rugby, suckar Rob Hess bara halvt på skämt.

Fattiga mot rika

Själva finalen på lördag förmiddag, svensk tid, då? Grundseriens bästa lag Melbourne Demons ställs mot utmanaren Western Bulldogs, en finalduo både Damousi och Hess gillar trots att de båda är medlemmar i storklubben Collingwood.

– Det är kanske det bästa finalparet vi kunde hoppas på. Demons är landets äldsta klubb men har inte vunnit på nära 60 år och det är många som vill se dem vinna bara därför, trots att det är de rikas klubb, säger Joy Damousi.

– Och Western Bulldogs är arbetarnas lag. De symboliserar som inget annat lag sportens gemenskap, de kommer från fattiga (förorten) Footscray och är nästan alltid nederlagstippade. Herregud, de har ett hundmatsmärke som sponsor när andra backas av storbanker, vem gillar inte sånt?, säger Rob Hess.