Sport. Målilla. Mikael Karlsson. Det finns många beröringspunkter här.
Ni som känner honom vet att "Micke Kråka" är en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna, som brinner hårt för den lokala idrotten. Allra helst då kanske i Målilla, hemorten. Då handlar det inte om en enda enskild sport, utan flera. I fotboll, bandy och speedway, bland annat. Som medlem i styrelsen i Målilla GoIF följer han klubbens framfart med stort engagemang och intresse.
Hur ser han då på bandylagets makalösa säsong så här långt?
– Det är helt fantastiskt och fruktansvärt kul att det har gått så bra. Och det som nykomling! Jag vet att de i sportgruppen innan säsongen pratade med spelarna om vikten av att ställa upp och träna, trots att flera av dem numera bor på annan ort. Så har det verkligen blivit. Att vi dessutom har en stomme där de flesta är fostrade i klubben gör det hela ännu mer imponerande. På Värmlandstrippen i helgen hade 16 av 18 spelare Målilla som moderklubb, säger Mikael Karlsson.
Han tystnar för en stund, säger sedan följande:
– Det här trodde inte jag eller säkert heller någon annan för den delen för bara några år sedan. Jag vet hur tongångarna gick då. Då var frågeställningen snarare hur vi ska klara av att överhuvudtaget ha ett lag med i seriespel. Och visst, det kan fortfarande vara en utmaning på sikt. Det gäller att ha påfyllnad från ungdomsleden och generellt är det en svårare sport att få fram spelare i då det inte är någon självklarhet att ha erfarenhet från bandy. Utan det bygger mycket på traditioner och att kanske föräldrar har spelat. Det är lättare i exempelvis fotboll.
Så till den naturliga frågan, vad beror då framgången på?
– Jag tror framför allt att vi har fått igång den här starka Målillakänslan igen. Vi har en väldigt bra sammanhållning där många också är jämnåriga. Det finns ett klubbhjärta och det ser vi inte minst på de som är "utflugna" och pendlar för att spela sin bandy i Målilla. Man bryr sig mer och har mer känsla för varandra. Och det är ju så...det betyder så mycket när man har kul tillsammans. Det är otroligt viktigt i sammanhanget.
Märker du av att det pratas mer bandy i samhället nu?
– Absolut, det känner jag av. Det är mer bandysnack. Det har varit lite i skymundan en period, samtidigt har det alltid funnits ett stort intresse för sporten här. Bandy är ett starkt varumärke för Målilla som ort.
I en haltande tabell är Målilla just nu i serieledning, med bara sex matcher kvar att spela. På de tio hittills spelade matcherna har rödvitt bara torskat i en enda, borta mot Västanfors.
Hur långt ska egentligen det här räcka?
– Det är jättesvårt att säga. Nästan alla matcher har varit jämna hittills och det gäller att ha medflyt och studsen med sig för att fortsätta vinna. Men Målilla har varit starka och vunnit många täta matcher. Vi är bra i varenda lagdel.
Under tidigare framgångsrika sejourer i klubbens historia har Målilla Bandy haft flera utländska importer, som i flera fall varit avgörande. Så är inte läget nu. Frågan är då om det återigen kan bli aktuellt att värva från utlandet?
Mikael Karlsson är fullt klar med vad han tycker när frågan dyker upp...
– Nej, den vägen ska vi nog inte ge oss på igen.
På tal om vägar så valde Mikael en ny sådan för något år sedan. Numera jobbar han heltid på Svemo och är sportansvarig för trackracing, där bland annat speedway och isracing ingår.
Just nu är det som sig bör mest fokus på den senare idrotten, isracing.
– Januari och februari är en intensiv period. Superligan har körts i två helger nu och i helgen drar Allsvenskan igång. Sen väntar individuella SM-finalen, NM-finalen och så VM-kvalet i Örnsköldsvik, i slutet av januari. Jag ska dit för övrigt.
Längre fram, i mars, körs fyra VM-deltävlingar, två i Inzell (södra Tyskland) och två i Heerenveen (Nederländerna). Tävlingarna i Inzell blir speciella för Mikael Karlsson.
– Jag ska vara jurypresident där.
Vad innebär det?
– Man kan säga att jag har det övergripande ansvaret från det internationella motorcyklistförbundet (FIM). Jag kommer att hålla i tre-fyra jurymöten under tävlingarna och tillsammans med domaren och tävlingsledaren ha koll på att allt går rätt till. Vi kan få rycka in om det händer något externt, typ om det är förare som inte kommer i tid, har fel overall eller om det förekommer fusk. Såna saker. Det ser jag fram emot och det blir skoj att komma dit.
Isracing i all ära, speedway är ändå nummer ett för de flesta i vår trakt. Och ni som känner till "Micke Kråka" vet att han har en gedigen bakgrund.
Hur mår speedwaysporten i Sverige nu?
– Ganska bra får jag säga. Publikmässigt hade vi en bra utveckling 2023. Alla lag ökade i åskådarantal, vissa mycket, andra mindre. Avslutningen med det stora intresset vid SM-finalerna var extra roligt och gav större uppmärksamhet än på mycket länge. Det var ett klart steg i rätt riktning. Sen har vi som du vet en tuff utmaning i återväxten inom svensk speedway. Vi jobbar hårt med det, bland annat med testa-på-speedway för ungdomar. Här driver Linus Sundström projektet Speedway Academy, som ska hjälpa befintliga förare på breddnivå att utvecklas.
Du som har lång erfarenhet av sporten och varit verksam på klubbnivå med i princip allt som rör speedway (förare, mekaniker, lagledare, sportchef, förbundskapten), saknar du närvarokänslan som det innebär att vara med i en förening?
– Det är klart att jag har en fördel av att känna så många och där nästan alla vet vem jag är, samtidigt kan jag sakna klubbarbetet. Adrenalinet det ger när man är på tävlingarna. Då kan man känna, fasen..., här hade jag gärna velat vara med.
Var det överraskande att Dackarna blev svenska mästare?
– Att Dackarna vann finalen var inte så överraskande för mig, men jag var nog en av dem som kanske inte trodde att de skulle nå så långt i början av säsongen. Sen kan jag inte sticka under stol med att det känns lite speciellt när Dackarna vinner SM. Visst jobbar jag på Svemo, men alla vet var jag kommer ifrån.
Tillbaka till bandy. Det är toppmöte mot Köping i helgen. Ska du se matchen?
– Jajamän, det har jag räknat med. Sen ska jag också försöka hinna med att spela en padelturnering.