Direkt efter att Daniel Gustafsson lyckats vinna sin sista gruppspelsmatch och ta sig till slutspel så berättade han att han varit långt ifrån säker på att han skulle lyckas ta sig dit. För att han formen inte känts riktigt bra sa han då.
Men det var först efter att han på tisdagskvällen slagit in matchbollen i kvartsfinalen mot ungraren Dezo Bereczki som han känslosam gav förklaringen till varför han inte känt sig på topp. 
– En av mina bästa kompisar gick bort den 29 maj. Så tiden efter det har varit otroligt jobbig. Första månaden var hemsk, då tänke jag på honom hela tiden, säger Gustafsson och blir tyst någon sekund innan han fortsätter:
– Så nu spelar jag för honom så att ha säkrat en medalj känns otroligt bra. 

På onsdagsmorgonen så var det så dags för honom att kliva in i hagen för att spela semifinal mot ukrainas Lev Kats. 
Men efter urladdningen under tisdagen så lyckades Gustafsson inte vinna de avgörande bollarna och föll med 3-1 i set. 
–  Jag skulle ju vunnit andra set då jag leder med 10-8. 2-0 är ju svårt att vända, säger Hultsfredssonen som ändå gjorde ett försök. 
Han vann det tredje setet efter att ha räddat tre matchbollar. 
–  Sen får jag en bra start på fjärde och är med fram till 7-7. Men sen får han några enkla poäng. Det är ju små marginaler. Men jag har en medalj och det är jag absolut nöjd med. Sen vill man ju alltid vinna, men han var helt enkelt lite bättre, säger Gustafsson.
På torsdagen inleds lagspelet där Gustafsson tillsammans med Emil Andersson tillhör medaljfavoriterna i klass 9.