Sporten besöker sporthallen i Södra Vi en tisdagskväll i december. Den första träningsgruppen håller på att avrunda och nästa gäng har redan börjat värma upp på lediga bord.
En av de första som vi springer på är Inge Gustavsson, Södra Vi IF:s eldsjäl när det kommer till bordtennis. Han ser verkligen ut att njuta av att det är full fart i hallen med spelare på alla de 14 borden.
– Pingisintresset är verkligen på topp och det är underbart att se så många ungdomar vid borden. Jag minns att vi såg ett uppsving runt år 2000 när Sverige vann lag-VM med J-O Waldner och Jörgen Persson i spetsen. Men Trulseffekten som vi ser nu är ännu tydligare. Pingisen fick ett brett genomslag under OS och lockar unga att testa, säger Inge som själv tagit en lite mer tillbakadragen roll.
– Jag har lämnat över huvudansvaret till brorsonen Daniel Gustavsson. Han har hjälp av flera ledare. Det behövs att många engagerar sig för att få det hela att gå runt och jag är tacksam för att så många ställer upp.
En av de unga förmågorna som inspirerats av Truls Möregårdh är tioårige Otto Gustavsson från Vimmerby. Han har tränat i två månader och gjorde nyligen sin tävlingsdebut.
– Det är väldigt roligt med pingis. Och jag vann min pool i den första tävlingen, säger Otto som har sällskap av sin pappa Rickard.
– Jag spelade en hel del pingis när jag var yngre, men då var det ju J–O som var idolen. Vi kollade på Truls under OS och jag tror att ungdomarna har väldigt lätt att ta till sig av honom, säger Rickard som också har fått plocka fram racketen igen.
– Jag bollar lite med Otto när vi värmer upp och är med och hjälper till på träningen när det behövs, säger han.
Jake Gustavsson är också tio år, men mer rutinerad.
– Jag har spelat så länge jag kan minnas, säger han.
Träningen har verkligen gett färdighet. Och så gott som varje helg är han iväg på tävlingar.
– Det har gått bra i höst. Jag kom delad trea på Götalandsmästerskapen i Linköping och tvåa på DM som spelades i Kosta. Det är roligt att åka runt och prova på nytt motstånd, säger Jake som även spelar fotboll och kör motocross, men håller pingisen som nummer ett.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag vill försöka att nå toppen, säger han bestämt.
Jake har en speciell spelstil i och med att han spelar med ett så kallat nabbgummi på ena sidan av racket.
– Det är inte så många spelare i min ålder som gör det, men jag gillar det.
Undertecknad fick chansen att slå några bollar med Jake och kan intyga att det inte var helt enkelt. Han var väldigt bollsäker och att hantera en retur med nabbgummi som dämpar all skruv på bollen var lurigt. Jake gav även prov på sin serve som var riktigt giftig.
– Serven är viktig i pingis. Det ger ett stort övertag. Annars har jag en defensiv spelstil i grunden. Det är roligt när det blir lite längre dueller.
Daniel Gustavsson är pappa till Jake och äldre brodern Jeff som också spelar i SVIF. Han spelade mycket själv som ung och har på senare år som sagt tagit över alltmer ansvar för klubbens träningar.
Han vittnar också om det stora uppsvinget som klubben har upplevt efter OS.
– Det har varit bra intresse tidigare också, men den stora skillnaden som jag upplever nu är att många som börjar även håller i och fortsätter hela säsongen. Tidigare har det fyllt på med nya spelare, men vi har tappat andra i samma takt, säger han.
Hur har det påverkat verksamheten?
– Den stora skillnaden är att vi kör tre träningsgrupper istället för två. Med över 60 ungdomar totalt hade vi inte fått ihop det annars. Varken med antalet bord eller tillräckligt med ledare.
Just ledarbiten är en nyckel till att få verksamheten att fungera.
– Vi vill kunna ge alla spelare den hjälp som de behöver. Träningsgrupperna är anpassade efter nivå. Den första är för rena nybörjare. Sedan är det en grupp med spelare som är under utveckling och har börjat tävla. I den tredje gruppen finns de mest rutinerade. Det har fungerat väldigt bra och jag tycker att killarna och tjejerna tar kliv hela tiden.
Ett bevis på klubbens bredd fick man på den zontävling som SVIF arrangerade för ett par veckor sedan. Då var nästan hälften av de dryga 80-talet deltagarna från hemmaklubben. Åtta av dem vann sina klasser.
– Det är verkligen pingisfeber och det är hur kul som helst.
Mycket tack vare en viss Truls Möregårdh, en av Sveriges hetaste idrottsmän.