Eddy Karlsson har spelat i BK Domino i många år. Efter olyckan är det osäkert om han kommer att kunna fortsätta spela bowling.
Vi slår oss ner vid ett bord i bowlinghallen. Där känner han sig som hemma Eddy, som har representerat BK Dominos A-lag i tio år.
Bowlingkarriären började annars i Motala och BK Wettern vid tolv års ålder för att senare gå vidare i Arvikas BK Jösse. En individuell tävling tog honom sen till ostkustens pärla.
– Jag spelade i Västervik och Adde (Andreas Andersson, tidigare spelare och lagledare i Domino) dök på mig direkt. Jag tror att jag skrev under det där rosa papperet samma dag, berättar Eddy och får medhåll från "Adde".
– Han hade ett klot och det räckte, haha. Nej, men vi har alltid försökt att fånga upp de duktiga som har kommit hit och spelat, förklarar Andreas Andersson.
Sen dess har 62-årige Eddy Karlsson varit Domino trogen och spelat i både Elitserien, Allsvenskan och division 1 med laget.
– Jag har varit med om mycket under resans gång. Slutspelen i Elitserien är nog mina häftigaste minnen, det går ju inte att komma högre upp i Sverige. Men det var riktigt roliga matcher nu den här senaste säsongen. Vi hade samma känsla som när vi spelade i Elitserien. Vi spelade jättebra och slog rekord och jag är helt säker på att vi hade gått upp till Allsvenskan där vi hör hemma om inte säsongen hade blivit avbruten på grund av coronapandemin, säger Eddy vars individuella rekord är 1 030 poäng på fyra serier.
Men hade säsongen fortsatt hade Eddy inte kunnat vara med ändå. Den 18 april råkade han nämligen ut för en otäck olycka.
– Jag skulle klyva ved hemma och använde en klyvmaskin till hjälp. Jag hade hållit på hela dagen och var trött och blev ofokuserad. Jag gjorde en tabbe helt enkelt, berättar han och fortsätter:
– Jag råkade sätta handen på ett ställe där den inte skulle vara och jag kände direkt att fingret inte satt kvar längre.
Eddy skrek efter sin sambo och bad henne hämta en handduk.
– Jag vågade inte titta utan virade handduken om handen och åkte in till akuten. Det enda jag kunde tänka på var att jäklar, nu blir det nog ingen mer bowling, och det var också det första jag frågade läkaren; om jag fortfarande skulle kunna spela.
På sjukhuset konstaterades det att Eddy hade haft tur. Hade mer än ett finger fastnat hade han inte kunnat dra bort handen. Efter att ha tagit bort alla nagelbitar syddes övre delen av fingret dit igen.
En månad efter operationen ser fingret okej ut, men Eddy har det kämpigt.
– Jag har inte fått tillbaka all känsel, men där jag känner gör det väldigt ont och jag kommer emot hela tiden.
Fingertoppen läker för fullt, men än så länge kan inte Eddy böja på övre delen av fingret.
Kommer du att kunna spela bowling?
– Det är för tidigt att säga, fingrar tar tid att läka. Det som måste bli bra är den översta fingerleden. Som det är nu kan jag inte böja den och då kan jag inte spela. Men det är ganska nygjort och nervtrådar och allt möjligt håller fortfarande på att läka ihop. Att fingret är deformerat bryr jag mig inte om, jag kan borra nya hål i klotet, bara jag kan spela bowling. Det är en stor bit av livet för mig, både själva bowlingen och det sociala.
Vad händer om du inte kan spela?
– Då kan jag tänka mig att hjälpa till att träna och utbilda våra yngre spelare i klubben. Men jag kommer att spela. Blir inte fingret bra får jag väl köra med vänster hand på en lägre nivå eller nåt, säger Eddy med ett skratt.
Ringfingret får inte längre plats i bowlingklotets hål.
I tisdags gjorde han sin första arbetsdag på en månad. När bowlingen troligtvis sätter igång till hösten igen kommer han att vara på plats.
– På ett eller annat sätt kommer jag att vara med, så är det bara, avslutar Eddy Karlsson.
