Två saker framgick tydligt redan på försäsongen: 1) Lagets tydliga presspel och hårda jobb över hela planen. 2) Bättre individuell kvalité på spelarna. Det var ju ett alldeles utmärkt recept på framgång i inledningen med imponerande segrar mot bra motstånd i träningsmatcherna och en stark start i seriespelet.

Men nu då?

Efter en poäng på två matcher vill jag nog påstå att Linköping City är ett lag vars spelidé nu är väl känt hos motståndarna som i två matcher på raken har läst taktiken och fått matchen dit man vill. Inget fel på Citys hårda jobb mot Nyköping, men det måste ge mer. I både målchanser och mål. På Rosvallas konstgräs åkte City på två omställningar – vips var det 0–2 och en brant uppförsbacke. Nu var det efter förutsättningarna med underläge och dubbla skador före paus oerhört starkt att rädda en poäng. Hatten av för det – moralen i det här laget är det inget fel på.

Artikelbild

Det går naturligtvis inte komma ifrån att City drabbats hårt av skador, att tre mittbackar just nu finns på frånvarolistan och att ytterligare en startspelare (Fredrik Alm) tvingades utgå mot Nyköping. Trots en bättre bredd inför den här säsongen är City nu i samma läge som i fjol där managern Melke Alan tvingas till ständiga förändringar och platsbyten.

Det är ett lag som vill mycket, men som i sin iver att gå framåt stressar mellan avblåsningarna, gestikulerar med besvikna rörelser när spelet inte fungerar och tar felbeslut i avgörande lägen. Sånt kostar – även i division 1.