Richard Lord är en av intiativtagarna till helgens evenemang. Det är fjärde upplagan.
Denna soliga lördagsförmiddag beger jag mig till drifttracken vid Hultsfreds flygplats. Ut på den smala landsvägen som leds igenom Bredstorp. Efter en skarp vänstersväng uppdagas svävande rökmoln framför mig och jag möts av en väldigt glad entrévärd som frågar:
– Har du varit på drifting?
Varpå jag svarar nej.
– Det kommer bli en annorlunda upplevelse. Mycket motorljud och härliga sladdar väntar dig.
Väl inne på området begrundar jag sporten som nog inte så många har koll på. Sladdljuden påminner om besöken hos tandläkaren och det luktar sönderbromsade däck så långt luktsinnet når. Breisladd heter evenemanget som Hultsfreds MK driver.
– Det är en klassiker där vi vill trigga folk att börja tävla i drifting. Så en ingångstävling till serierna som SM till exempel, säger Richard Lord som är Driftingansvarig i klubben.
Det är enkelt förklarat konståkning fast med bil som bedöms utifrån tre kriterier. Stil, linje och vinkel. Det är förarens körstil, hur linjen efterföljs av domarnas förutbestämda och vinkel är hur mycket plats bilen tar upp av banan. Max 100 poäng utdelas.
På plats finns allt från veteraner till nybörjare. En är Alexander Stewart från Skillingaryd. Han sitter på huk och lagar burens bakdel efter besöket i betongmuren under den fria träningen som pågår för fullt.
Alexander lagar lite efter incidenten ute på varvet.
– Det här är mitt andra tävlingstillfälle, jag var här förra året med. Det började som en kul grej att testa på. Sen tycker jag om att sladda och köra fort såklart.
Trots att han är ny och gör det utan några som helst krav på sig själv har Alexander och bekantskapskretsen lagt ner två veckor för att få bilen körduglig till helgen. Fast att jag kollar Formel 1 och vet hur viktiga däcken är fick jag en smärre chock av antalet Alexander har med sig.
– Däcken kostar några tusen. Vi har 20 stycken med oss. Ett set däck kan man bara köra med cirka fyra varv sen är de slut. Men det är helt klart värt det då det är en rolig hobby.
Alexander och hans gäng har med sig 20 däck till helgen. Lär bli sisådär 20 varv.
Enligt Richard mår sporten riktigt bra. Både i Sverige och internationellt. För de som befinner sig i sporten är det brödraskap och gemenskap på tävlingar. Man ger och tar. Det finns svenska förare som kör mästerskap ute i världen och får framskjutna placeringar. Men det finns ett hinder enligt honom.
– Utmaningen är att bli accepterade av samhället som en sport. Det förväxlas gärna med att man sladdar och håller på med dumheter i stan. Om någon frågar mig vad jag gör på fritiden och jag svarar drifting då blir det genast sneda blickar. Så du sladdar? frågar de då. Det gör jag ju, men det är en helt annan grej att göra det här än på stan. Ingen tävlingsförare busar i centrum. Vi vet vilka konsekvenser det kan få ifall det går fel.
Depårakan ute på Hultsfred Drifttrack. En av de bästa banorna i Sverige enligt förarna själva.
Längs med depårakan på flygfältet står bilar och team uppradade. Det fixas och donas, bilar kommer in och ut från banslingan. Bland tälten finns en av de mer framstående i startfältet. Mårten Stångberg från Göteborg som började 2010. Han sladdade på stan innan det blev på banan istället och en seriös satsning. Han vill se sig mer i Europa framöver och driftingen är inget trams enligt honom.
Mårten Stångberg vill ut i Europa igen och tävla.
– Vi lägger ner själ och hjärta i det. Det är en otroligt krävande att syssla med drifting. Bilunderhåll till exempel. Det är ingen lek. Det är en seriös motorsport som kräver sitt engagemang och vettigt folk. Det är allt annat än att sladda.