Frun Veronica och hela familjen är delaktiga i satsningen.
Sporten träffar Daniel och hans familj i villan i Silverdalen. De har precis landat efter nästan en vecka på Gotland. Som det brukar vara vid den här tiden på året.
– Det är inte alla som väljer att ta en semestervecka på Gotland i slutet av oktober, men är man endurotokig så får det blir så, säger Daniel som har kört på Gotland många gånger.
Motorsporten har varit en del av hans liv så länge han kan minnas.
– Pappa skaffade en hoj till mig när jag var fem år. Jag körde och tränade tills jag var 12 år och fick börja tävla på allvar.
Till en början var det motocross som gällde, men senare kom även enduro in i bilden.
– När jag var som mest aktiv kunde det bli upp mot 50 tävlingar på ett år. Jag körde SM-serien i cross och EM-serien i enduro.
Den stora satsningen avtog dock i takt med att andra saker i livet tog över. Enduron blev mer av en hobby.
2022 var Daniel med om en allvarlig olycka som gav omfattande skador. Det kunde ha inneburit slutet på endurokarriären, men skulle visa sig bli en nytändning.
– Jag kraschade rejält under en tävling i Vimmerby. Jag spräckte bäckenet på två ställen och ländkotpelaren gick av.
Prognosen blev konvalescens i sex månader, men Daniel hade andra planer.
– Redan efter två månader hoppade han omkring på kryckor här hemma och var tillbaka på jobbet lite senare i rullstol. Jag undrade om det var riktigt klokt, säger frun Veronica.
Daniel repade sig snabbt och tackar Veronica för att hon peppade honom att återvända till sporten.
– Hon köpte till och med en ny hoj åt mig. När jag började åka igen trivdes jag verkligen på cykeln och hittade glädjen i tävlandet.
Nytändningen har verkligen gett resultat. Jönsson har vunnit sin klass i såväl Jordsprätten och Stångebroslaget. Däremot fick han nöja sig med en andraplats på Ränneslätt. Dessutom vann han sin klass i SCCS-serien.
– Det känns som att jag har ridit på en framgångsvåg hela året. Självförtroendet växer i takt med segrarna.
Säsongen summerades på Gotland förra helgen. Där höll det på att gå snett redan kort efter start.
– Jag kom iväg bra som trea, men i första svängen så blev jag påkörd och höll på att gå omkull. Det bromsade upp mig rejält så jag kom ut på 60:e plats.
Daniel Jönsson har fått en rejäl nytändning som enduroförare.
Hur hanterade du det?
– Det är lätt att bli stressad och jaga för hårt i ett sådant läge så där fick jag nytta av min rutin. Jag körde upp mig metodiskt genom fältet och efter det första varvet var jag uppe som etta i min klass.
Till slut var det bara en konkurrent som kunde haka på och det hela utvecklades till en duell där bara sekunder skiljde.
– På de sista varven kände jag mig jagad. Vid den sista tidskontrollen var jag visst bara en sekund före. Men det var nog mest nervöst för Veronica och de andra i depån. Jag kände mig stark hela vägen och lyckades vinna med sex sekunder till slut.
I år avgjordes tävlingen på ett nytt område för första gången. Jönsson gillade den nya banan.
– Det var inte så jättestor skillnad. Den gamla banan på Tofta har det tävlats på i 40 år så det var hög tid att byta. Den nya banan hade allt som det ska vara. Stor variation med sandpartier, den klassiska kalkstenen och en del kärr och surhål.
Daniel hade hela familjen med sig till Gotland och barnen Whidar, Edalia och Ammie-Li tävlade också i ungdomsklasserna.
– Det gör det extra roligt att köra och att det går bra. Att man kan vara en förebild för barnen. De kör på sina egna villkor och det viktigaste är att de känner att det är roligt.
Det är en ansenlig mängd pokaler som Daniel har samlat på sig genom åren.
Enduro är långt ifrån någon billig sport. Motorcyklarna i sig är en stor investering och det kostar att åka på tävlingar.
Hyr mycket rör det sig om?
– Till Gotland lade vi 10-12 000 kronor bara på startavgifter och resor. Det drar lätt iväg med andra kostnader för mat och annat. Det är ekonomin som sätter gränser för hur mycket man kan tävla.
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Tanken är att försöka försvara mina titlar nästa säsong. Men först blir det nog ett försök i Novemberkåsan. Det blir femte gången som jag kör. Jag har tagit mig i mål två gånger, men klarade inte tiden en av dem. Senast fick jag bryta efter 13 sträckor i Vimmerby.
Med tanke på formen som 45-åringen visat under året skulle det inte förvåna om han löser det i Eksjö också.