Vimmerbysonen Carl-Johan Bjerkert är sedan många år hemmahörande i Eksjö. Den nyblivne 47-åringen har en central roll inom endurosporten i Sverige i egenskap av förbundskapten för landslagen. Den egna körningen är emellertid långt ifrån något avslutat kapitel.

– Jag hade bland annat tänkt satsa på varvloppen och Kåsan i år. En bruten tumme stoppade den satsningen, men nu är kroppen förhållandevis hel igen och jag är tillbaka på hojen. Det är kul att vara ute och gasa lite i snön. Det blir man aldrig för gammal för.

En julklapp som han uppskattade extra var beskedet om att Vimmerby MS tilldelats värdskapet för Novemberkåsan 2023. Det blir femte gången som kraftprovet som körts sedan 1975 avgörs i Vimmerby.

– Det är jättekul att Vimmerby får chansen igen. För min del är det en rejäl tändvätska i satsningen på att komma tillbaka i endurospåren. Får jag bara vara hel och frisk ska jag försöka ta upp kampen med de yngre förmågorna om två år.

Calle Bjerkert har totalt tagit sig i mål i Novemberkåsan 15 gånger. Höjdpunkten under karriären kom 2008 då han lyckades vinna på hemmaplan i Vimmerby.

– Det är verkligen ett minne för livet.

I de senaste upplagorna som avgjorts i Vimmerby har han noterat en femteplats 2014 och en sjundeplats 2018.

– Senaste gången kunde jag inte göra mig själv rättvisa då jag körde med två brutna fingrar, säger Bjekert som även minns den första upplagan som avgjordes i Vimmerby 1989.

– Då var jag bara 15 år, men var ute i skogen och följde tävlingen som av många benämns som en av de tuffaste någonsin. Jag minns att Vimmerbyföraren Peter Ståhl kom in i depån från dagsetappen och hann i princip bara att byta handskar innan han gav sig ut på nattetappen.

Från arrangörshåll har det pratats om att man ville se tuffare och mer utslagsgivande sträckor på Novemberkåsan.

Hur är din syn på det?

– Det är en svår balansgång. Jag gillar det som Vimmerby gjort sig kända för på senare år. Att ha tuffa, men ändå körbara kåsor. Den respons jag fått av elitåkarna är att de varit rejält slutkörda efter målgång. Tack vare att det är hyfsat körbart så kan man hålla ett högre tempo och tävla på lika villkor. Börjar det urarta med kärr och surhål som det knappt går att ta sig igenom blir det istället lotteri. Dessutom kan toppåkarna ha mycket folk ute i spåren som hjälper dem, säger Bjerkert som även höjer ett varningens finger för en viktig aspekt kring säkerheten.

– Det är mycket fest och fylla bland publiken ute i skogen. Det känns inte alltid tryggt som åkare att köra. Det hade varit förödande om någon blir påkörd av en motorcykel med dubbade däck, säger han.

Trots att Calle Bjerkert inte kört själv den här säsongen har han följt mycket enduro på nära håll i rollen som förbundskapten. 

– Det blev en väldigt komprimerad säsong i år till följd av coronapandemin. För landslagets del blev Six Days lyckat med en silverplats för juniorerna och en fjärdeplats för seniorlaget.

– Det känns som svensk enduro är på gång upp igen. Vi slåss om pallplatser med landslagen och har en del yngre förmågor som hävdar sig på världsnivå.

Förbundskaptenen hoppas även på VMS-föraren Filip Bengtsson kommande säsong.

– Får han vara skadefri blir han farlig i SM-serien och förhoppningsvis kan han köra i VM en del också.