Oscar Blom var först av Vimmerbyförarna i mål. Han kom på 22:a plats totalt och var femma i seniorklassen.
Före starten i Novemberkåsan avslöjade han att det var karriärens sista tävlingen. Sedan gick den regerande mästaren Niklas Persson ut och tog andra raka segern i det klassiska enduroloppet – efter att ha dominerat från start till mål och vunnit med över elva minuters marginal.
– Har man lyckats vinna en gång så tar man med sig det. Jag är så jäkla nöjd. Jag har hela tiden fokuserat på körningen och haft ett bra team bakom mig. Jag är sjukt glad, sa han till Kåsaradion.
Av Vimmerbyförarna så var det Oscar Blom som lyckades bäst. Han nådde en 22:a plats och var femma i seniorklassen.
– Man mår som man förtjänar idag, konstaterar Blom på söndagsförmiddagen och fortsätter:
– Det var tufft där ute. Banan var egentligen hur fin som helst och hade jag varit förberedd för det hade jag kunnat göra ett bättre resultat. Nu hade jag tränat på att det skulle vara bökigt och jäkligt och därför hade jag inte det tempo i kroppen som jag hade behövt. Jag är ändå väldigt nöjd med vad jag presterade.Och tacksam för stöttningen från mitt team.
Hade du några problem på vägen?
– Jag gjorde en fadäs på dagen som gjorde att hojen gick sönder en del. Sedan slog jag i armen rejält på ett ställe. Den är svullen och blåslagen. Dessutom klämde jag ett lillfinger som nästan känns brutet. Det störde en del i körningen, men gick ändå att hantera. Det som jag tyckte var jobbigast var ändå kylan, sa Blom som hyllade stämningen i skogen.
– Det var mycket folk överallt, men ledningsgatan på fjärde sträckan var helt magisk att komma till. Det var tusentals personer längs spåret. Det var nästan synd att den togs bort på sista sträckan på natten, men man ansåg väl att publiktrycket var för stort och säkerheten går först.
Robin Stjernström avslutade väldigt starkt och kom in som 26:a.
Dennis Rotebäck klarade kåsan och var 42:a totalt och tionde i juniorklassen.
Djursdalas David Beijer gjorde en stabil tävling och kom i mål som 43:a.
Calle Bjerkert tog sig i mål som 32:a.
Arvid Karlsson fick bryta tävlingen efter sex sträckor.
Det var fjärde gången på åtta starter som Blom klarade Kåsan. I dagsläget låter han inte så sugen på att köra igen.
– Just nu känner jag att det får bli den sista på ett tag. Men samtidigt vet jag att suget kommer tillbaka sen i augusti. Kåsan är lite som en drog som man aldrig kan säga nej till.
Totalt klarade tio av 20 lokala förare att ta sig i mål.
– Det är ett riktigt bra facit. Jag vet att några fick bryta på grund av skador och haveri på cykeln. Det var kul att Robin Stjernström körde så bra. Vi har tränat mycket tillsammans och han är duktig. Sedan är det imponerande att se Calle Bjerkert hänga på oss som är lite yngre fortfarande.
Daniel Jönsson kom på 56:e plats och var ute i 10 timmar och 40 minuter.
En annan av Vimmerbyförarna som tog sig runt var Daniel Jönsson som kom 56:a. Han klarade därmed sin tredje Kåsa och fick skön revansch efter att ha tvingats bryta på den 13:e sträckan på hemmaplan förra året.
– Jag känner mig ändå ganska fräsch. En sträcka till hade jag nog fixat inatt, men inte ett varv till, sa han lite skämtsamt.
Var det någon gång du tvivlade?
– Jag hann tänka tanken på att ge upp efter första varvet på natten. Men då hjälpte det att jag hade så bra backup av folk i depån. Så fort som jag kom in svettig, blöt och kall så fanns torra kläder. När jag väl skulle ge mig ut igen hade jag hunnit glömma hur jäkligt det är där ute.
Åkmässigt kände han att det flöt på riktigt bra.
– Banan var hanterbar och jag kände aldrig någon oro över att köra fast. På de svåra partierna fanns det gott om folk som hjälpte till och drog upp oss.
Kör du igen nästa år?
– Jag står nog över då, men siktar på Uppsala 2026. Jag körde min första där för 20 år sedan så det vore kul att göra det igen.
Junioren Dennis Rotebäck har ett imponerande facit i Novemberkåsan. I Eksjö ställde han upp för fjärde gången och tog sig i mål igen. Det blev en 42:a plats totalt och tionde man i juniorklassen.
– Det kan ju inte bli bättre på det viset. Placeringsmässigt var det helt okej, men det kunde ha varit bättre.
Hade du några problem på vägen?
– Jag hade känning av en smäll som jag fick mot armbågen på Kåsan förra året. Det började spöka i slutet av dagsetappen och hängde i på natten också. Det gjorde att jag hade problem i kurvor och fick lägga mig ner ett par gånger när jag inte orkade hålla emot, sa Rotebäck som upplevde Kåsan väldigt annorlunda mot tidigare.
– Jag har bara kört blöta kåsor tidigare så det här var något helt annat. Det gick att åka väldigt fort, men samtidigt tar det rejält på kroppen också så det var svårt att hitta det rätta flytet.
Fick du mersmak?
– Absolut. Jag satsar mot Karlskoga nästa år. Jag behöver bara ligga i och åka lite mer hoj inför det.