Dennis Rotebäck.
Det har gått en dryg månad sedan årets Novemberkåsa avgjordes, i tuffast möjliga terräng. Vi tog ett snack med Dennis Rotebäck för att se vad han tyckte och hur han landat i att han faktiskt klarade av det som han så länge längtat efter.
Vägen fram till "Kåsan" var allt annat än spikrak för 20-åringen. Han fick visserligen upp intresset för enduro tidigt i livet, men har fått jobba hårt och stött på hinder under resans gång.
– Det finns inga andra enduroförare i min släkt, utan jag fick upp ögonen för sporten 2008 när jag följde Herman Blom i Novemberkåsan det året. Sedan dess har jag sett "Kåsan" nio gånger totalt och alltid drömt om att få köra själv.
Dennis började köra som knatte och tävlade en del. Som 14-åring på en 85-kubikshoj åkte han på en rejäl skada som stoppade upp karriären helt.
– Jag körde i och slog sönder ett knä. Det var ett rejält bakslag och det var inte säkert att jag skulle kunna komma tillbaka efter det.
För tre år sedan skaffade han en endurocykel igen och började träna och tävla en del med sikte på att försöka sig på Novemberkåsan i Gävle 2020. Tävlingen blev dock inställd till följd av coronapandemin.
– Det var nog bra för min del med facit i hand att det blev så. Jag fick ett år till på mig att förbereda mig och det var välbehövligt. Efter att ha tagit studenten fick jag mer tid till att träna och dessutom fick jag sällskap av Robert Blom, så vi kunde köra ihop.
Även om han kände sig redo inför tävlingen i Gävle i november var det tuffare än han föreställt sig.
– Jag hade gjort många långpass i blöta och skitiga förhållanden de sista två månaderna innan "Kåsan", men väl på plats var det ännu grisigare än vad jag trott. På ett ställe av banan kom jag till en 70 meter bred ledningsgata som var fylld av vatten. Då var det bara att gasa och hoppas på det bästa, säger han och skrattar till.
Var det någon gång under vägen som du tvivlade?
– När jag ser tillbaka på tävlingen i efterhand minns jag ett tillfälle på den andra sträckan på det första varvet på natten då jag tänkte att det här blir väldigt långt. Det går inte att förbereda sig på i träning riktigt utan upplevs först under tävlingens gång. Sedan får jag med facit i hand ändå konstatera att jag hade en hel del tur på vägen. Jag vurpade aldrig rejält utan lade mig bara en gång när jag tappade fotfästet i ett kärr.
I mål kom han till slut som 33:a av de 37 som lyckades ta sig i mål, av totalt 135 startande. Den avslutande sträckan blev mer dramatisk än han tänkt sig.
– Jag hade tagit det ganska lugnt med tanke på att tiden inte var så viktig utan allt fokus låg på att ta sig runt och komma i mål. När jag kom in i depån för sista gången hade mina kompisar räknat ut att jag behövde skynda mig för att inte missa respittiden. Då blev det lite stressigt.
Lösningen för Dennis blev att han begav sig direkt till starten av sista sträckan och gav sig ut i spåret innan sin ordinarie starttid.
– Jag tog medvetet en prick för det som straff. Jag visste att jag hade ungefär en timme och tio minuter på mig och att många andra kört sträckan på ungefär en timme. Jag lyckades hitta krafter för att lägga in en slutspurt.
Väl i mål visade det sig att han kört sträckan på 57 minuter och kom i mål efter totalt elva timmars körning.
– Det var en riktigt härlig känsla att jag klarade "Kåsan" på första försöket och det var stort att självaste "Kåsakungen" Niklas Blom från Vimmerby var på plats och gratulerade.
Dennis Rotebäck
Niklas Blom är bäst av alla genom tiderna med sina 21 "Kåsor". Nu har Dennis Rotebäck klarat sin första och är långt ifrån färdig med sin samling.
– Jag sa direkt efter målgång att jag ska köra nästa år igen. Med en "Kåsa" innanför västen och ett år till på mig att skaffa rutin så borde det gå ännu bättre. Det gäller bara att hålla sig ifrån skador.
Hur ser planen ut kommande säsong?
– Jag börjar med att köra Vintercupen i januari och sedan är tanken att åka Smålandscupen och även köra SM-serien. Störst fokus kommer jag ändå att lägga på Novemberkåsan.
En stor del av enduron handlar om att meka med motorcykeln. Det är något som Dennis gärna gör själv.
– Jag är lite av ett kontrollfreak, så jag sköter den biten på egen hand. Då har jag ingen att skylla på om något skulle gå snett, haha.