Åsa-Nisse Racet är som en liten försmak av megatävlingen Semesterracet senare i sommar. 

Det är nu ledarteamet och alla funktionärer får en bra möjlighet att trimmas ihop till en bra enhet till vad som komma skall. 

Och såklart, förarna får testa banan och kanske hitta smådetaljer som gör att de kan bli att räkna med i juli. 

– Vi är jättenöjda med Åsa-Nisse Racet så här långt, sa tävlingsledaren Beatrice Ågren Karlsson glatt när vi pratades vid efter lunch i söndags.

Vad är du mest nöjd med?

– Att intresset varit så stort bland förarna – och även publikmässigt. Vädret har också verkligen varit med oss och ja...allt har fungerat bra förutom att det drog ut på tiden i går (lördag) efter det långa uppehållet efter olyckan. 

Olyckan, ja. Ågren Karlsson berättar om den. 

– Det var otäckt. Det var en ganska konstig händelse, då bilen vek av och for in i räcket. Föraren fick efter en stund åka ambulans till Västervik och vad jag förstår så handlar det om en ryggfraktur. Men det var väldigt skönt att höra att hon hade varit upp och gått i går kväll och vad jag fått till mig så skulle hon inte skulle få några men. Hon sa också till mig att vi ses vecka 28 på Semesterracet. Så jag utgår från att allt ändå gått bra. 

När Sporten traskade runt på anläggningen i Gnagaredalen träffade vi bland annat familjen folkrace, eller sagt rättare familjen Engstrand/Karlsson från Åtvidaberg. De brinner hårt för sin sport och är starkt passionerade. 

Från "mormor" Ingrid till mamma Veronica, pappa Johan och sonen Melwin. 

Tre generationer på ett bräde. Alla lika folkracefrälsta. Den ende som inte är aktiv är Veronica. Hon nöjer sig med att fixa markservicen medan de andra i familjen får sköta själva racingen. I just den här tävlingen kretsade det mesta kring 16-årige Melwin som kört riktigt bra i juniorklassen. Nu laddade han för ett sista heat i grundtävlingen och blev till slut finfin trea i finalen. 

– Det är himla kul att vara här i Vimmerby. Det är så nära till allting på området – och vädret kan vi inte klaga på, sa Veronica med ett skratt.

Och jo, sonen Melwin tycktes också gilla att vara här. Han gav dock ett överraskande svar på frågan om vad som är tjusningen med folkrace:

– Det går i alla fall fortare än att köra A-traktor...

– Ja, det får vi verkligen hoppas, kontrade mormor Ingrid.