Hinner du träffas för en pratstund idag?
"Eh, jo... Det ska nog gå bra. Funkar det vid fem eller halv sex? Jag har fotbollsträning vid klockan åtta och sedan innebandyträning efter det."
Där satt den.
Greta Koponen älskar att träna. Hon gör det allt som oftast.
Egentligen skulle den här artikeln in på vår ungdomssida, men vi skippar det. Visst är Vimmerbytjejen 14 år, men det här med ungdomsidrott har hon i princip redan lämnat därhän. Den ni ser framför er är den kommande kaptenen i Vimmerbys innebandylag i division två och en möjlig startspelare i Vimmerbys A-lag i fotboll i tvåan. Kopplingen till ungdomssport får väl sträcka sig till att hon för en tid sedan fick beskedet att hon är uttagen i Smålandslaget i F02 i fotboll.
Greta Koponen skiner upp med hela ansiktet när det kommer på tal.
- Det är sjukt egentligen. När man tänker efter hur många spelare som varit med på de olika uttagningarna och att jag skulle nå hela vägen. Det är så kul.
Men hon var lite orolig ett tag, på sista gallringen i Åby.
- Det gick inte alls bra i den första matchen vi spelade. Förbundskaptenen kom fram och sa typ, att det där gick ju inte så bra. Nu vill vi se den Greta vi har lärt känna tidigare. Den som driver på och styr på planen. I andra matchen gick det jättebra.
Multitalangen från Vimmerby hade nått sitt mål: en plats i Smålandslaget i fotboll.
Framgångarna hon redan nått i både fotboll och innebandy kan hon i mångt och mycket tacka en annan idrott för: simning. De många träningspassen i bassängen formade en stark fysik. Den har hon stor nytta av i lagsporterna. Nu är simningen förvisso ett avslutat kapitel, men den är på något sätt ändå närvarande i hennes nuvarande idrottande.
Och det är som sagt en hel del det...
- Utöver träningspassen i fotboll och innebandy, försöker jag gymma ett par gånger i veckan. Men det gör jag främst i skadeförebyggande syfte. Det är viktigt att vara stark i kroppen.
Med tanke på sin unga ålder vinner Greta Koponen väldigt många dueller och närkamper, trots att hon ofta ställs mot motspelare som är betydligt äldre än hon själv.
Hon vill göra skillnad och vill gå i bräschen för laget. Därför är det inte särskilt förvånande att hon snart är lagkapten i A-laget i innebandy.
- När laget inför säsongen röstade om vem som skulle vara kapten, så blev Stina Proos vald och jag till vice kapten. Nu ska Stina flytta till Sälen och då får jag ta över efter henne.
Hur känns det då?
- Spännande. Jag gillar ju att styra och ställa, men det är ett stort ansvar. Jag ska göra så gott jag kan.
Innebandy i all ära. Mycket tyder ändå på att Greta om något år kommer satsa fullt ut på fotbollen.
- Det är jättebra att kombinera sporterna. Jag får ju matchträning hela tiden och det är utvecklande. Det är också så himla kul med innebandy, men när jag tänker framtid så tänker jag på fotboll. I fotboll finns förutsättningar att kunna leva på sin sport.
Att gå på fotbollsgymnasium helst i Kalmar står högt upp på önskelistan. Blickar vi betydligt längre fram än så, finns ett mål och en dröm som Greta delar med många andra ungdomar: att någon gång spela i landslaget.
- Jag tycker att Kosovare Asllani visat att man kan komma så högt upp trots att man kommer från en liten ort. Det ska inte vara något hinder.
Känner du inte någon gång att du är trött på allt idrottande?
- Nja, säger hon och skrattar. Det är inte så ofta. Gör jag det så tar jag bara en vilodag.
Att steget från ungdomsspelare till seniorspelare gått raskare för henne än för många andra, är inget hon tänker så mycket på. Greta Koponen ser det bara positivt:
- För mig har det bara varit en drivkraft att komma upp så tidigt. Det är mer fart och mer seriöst.
Någon timme efter vårt snack är det dags för fotbollsträning. Någon timme senare stundar innebandyträning. Det passar Greta Koponen perfekt.
- Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick träna, säger hon med ett garv.